Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Sveriges naturtillgångar i industriens tjänst. Av professor Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— SVERIGES NATURTILLGÅNGAR -
I allmänhet äro Bergslagens malmer ej högprocentiga. Järnhalten
håller sig oftast mellan 45 och 55 %; i många fall är den lägre. Genom
de nya metoder, som uppfunnits för malmens bättre skrädning, och
genom de nutida anrikningsprocesserna för framställning av slig och
dennas brikettering ha flera malmer, som tidigare hade lågt värde eller
t. o. m. voro värdelösa, blivit av betydelse. I flertalet fall är det
malmernas stora renhet och övriga goda egenskaper, som betinga deras
höga värde och möjliggjort det svenska järnets stora anseende. I
Bergslagen finnas emellertid även fosforrika malmer, vilka kommit till
användning först efter tomasprocessens införande eller efter
uppfinnandet av nutidens metoder för rening under anrikning. Till de förra
är främst att räkna Bergslagens största malm, exportmalmen vid
Grängesberg, med en medelfosforhalt av 0,98—0,99 %.
Järnmalmerna äro alla oxidmalmer — magnetit och blodsten —
men inom leptitformationen ha även anträffats talrika sulfidmalmer
med järn, koppar, silver, bly, zink m. fi. metaller.
I den utförliga framställning, som av Sveriges geologiska
undersökning genom F. R. Tegengren nyligen lämnats över "Sveriges ädlare
malmer och bergverk"1, sammanfattas resultaten av sex och ett halft
århundrades brytning och förädling av nämnda malmer —-
järnmalmerna således undantagna — i följande ord:
"Av alla de nu ifrågavarande gruvorna och bergverken har egentligen
endast ett mindre antal att uppvisa någon större livslängd; de flesta
hava efter några års ofta förlustbringande drift blivit nedlagda, för
att, när konjunkturerna ansetts gynnsammare, och missräkningarna
hunnit glömmas, åter uppleva en ny driftsperiod. Det är egentligen
endast ett fåtal bergverk, främst Falun och Sala, som utan avbrott
varit igång flera sekler, och antalet av dem, som kunna uppvisa en
sekellång oavbruten drift med relativt betydande produktion, är ej heller
synnerligen stort. Även bland dessa mera betydande bergverk torde
få under någon längre följd av år ha lämnat sina ägare större vinst."
Storleken av den totala produktionen av andra metaller än järn och
guld (av vilken senare metall sedan 1751 i Sverige framställts 2 480 kg)
framgår av tabellen å nästa sida. Av andra bergverksprodukter än
metaller märkas svavel, varav sedan 1641 brutits en kvantitet, huvudsakligen
i form av svavelkis, motsvarande 450 000 ton fritt svavel, samt grafit,
varav sedan 1915 erhållits 4 200 ton slammad vara.
1 Sveriges geol. undersökn. publ. Ser. Ca. n:o 17, Stockholm 1924.
— 62 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
