Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Sveriges naturtillgångar i industriens tjänst. Av professor Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— SVERIGES NATURTILLGÅNGAR -
Detsamma torde kunna sägas vara fallet med de tegel, som av ålder
fiamställas ur våra leror. Vissa av dem, såsom flera skånska, ge ett
utmärkt fasadtegel, liksom ock stenkolsavlagringarnas eldfasta lera
lämnar ett förstklassigt eldfast tegel. Export av sådant har skett i
stigande grad, likväl icke i större måttstock.
Ur stenindustrien synpunkt är utan tvivel graniterna att betrakta
som vår ojämförligt viktigaste naturtillgång. Det första svenska
granit-stenhuggeriet grundades 1844 på Malmön utanför Lysekil. Industrien
har sedan vuxit och vuxit, så att dess exportvärde även innan
världskrigets utbrott skattades till närmare 14 milj. kronor. Efter en svår
tid under kriget har granitindustrien åter rest sig, ej minst under
inflytande av den oerhört ökade efterfrågan på gatsten och makadam,
som det allmännare användandet av motoråkdon medfört.
Gott inhemskt material i såväl lera som kalkstenar finnes flerstädes
för cementberedning, vilket lett till anläggande av ett antal fabriker
härför i Skåne och Västergötland samt på Öland och Gotland. Ehuru
förekomsterna knappast kunna anses gynnsammare än i kringliggande
länder, har det dock lyckats vår cementindustri att ej blott fylla landets
eget behov utan även åvägabringa en ej ringa export.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>