Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Industriens arbetareförhållanden. Av disponenten Elis Bosæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- INDUSTRIENS ARBETAREFÖRHÄLLAN DEN -
arbetsförtjänster på 2 050—2 375 kr., alltså avsevärt lägre än
medeltalet. Industrier och yrken, som utan nämnvärd konkurrens från
utlandet arbeta för inhemsk marknad, ha förmått att betala mycket
rikligare. Bagerierna lämnade sålunda sina arbetare en årsinkomst av
3 474 kr., byggnadsföretagen 3 618 kr. och målarverkstäderna som
nyss nämnts 3 895 kr.
Nu får man inte förbise, att statistiken ger blott en schematisk
översikt av förhållandena. De siffror, som här anförts, duga blott till att
ge en allmän uppfattning om hur den kontanta årsinkomsten ter sig
inom vissa arbetargrupper, jämförda med andra sådana. Däremot säga
de exempelvis icke vad det betyder, att arbetarna inom industrier
ute på landsbygden, vid järnverk, pappersmassefabriker, pappersbruk
m. m., genom arbetsgivarnas försorg ha bostäder, bränsle, elektriskt
ljus, planteringsland m. fi. förmåner billigare än självkostnadspriset.
Statistikens lönesiffror kunna också bli vilseledande, om arbetstiden
under året tillfälligtvis inskränkts genom arbetskonflikter eller på
grund av minskad avsättning av företagens produkter vid ett
ogynnsamt marknadsläge. Vidare ge de ingen antydan om, vad årsinkomsten
på grund av olika levnadskostnader i skilda delar av landet verkligen
är värd för löntagaren. I viss mån följa lönenivå och levnadskostnader
varandra, särskilt inom industrier där hela riket omfattande löneavtal
finnas. Men undantagen från denna regel äro talrika. Så t. ex. ligga
arbetslönerna i Stockholm, landets typiska dyrort, ej oväsentligt högre
än som betingas av skillnaden i levnadskostnader gent emot den
billigare landsorten.
Om sålunda en mängd detaljer av intresse icke kunna belysas av
statistiken, så ge dock dennas genomsnittstal en klar översikt av de
stora linjerna i utvecklingen. De ådagalägga exempelvis, att den nyss
påpekade skillnaden i lönenivån mellan exportindustriernas och
hemmamarknadsindustriernas arbetare — år 1924 utgörande c:a 12 pro
cent — är en onormal företeelse, en följd av den stora fredskrisen.
Före världskriget fanns icke någon dylik skillnad. Då fredskrisen kom,
ställdes exportindustrierna i valet emellan att upphöra med
verksamheten eller avsevärt sänka lönerna. Detta insågs även av arbetarnas
organisationer. Hemmaindustrierna kunde däremot delvis utnyttja ett
tredje alternativ, att genom fasthållande vid relativt höga varupris låta
konsumenterna betala den del av arbetslönerna, som tillverkarna själva
icke rådde med. Det är emellertid ofrånkomligt, att detta förhållande
ökat svårigheterna för exportindustrierna och dessas arbetare, en tred-
~ 102 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
