Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Industriens arbetareförhållanden. Av disponenten Elis Bosæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- INDUSTRIENS ARBETAREFÖRHÄLLAN DEN -
platser såsom sågverk och pappersmassefabriker. Vidare är arbetet
inom vissa industrier, såsom socker- och stärkelsetillverkning, vilka
stå i nära förbindelse med jordbruket, koncentrerat på säsonger efter
skördetiden.
Allt detta orsakar, att industriarbetet i vårt land städse är förknippat
med en rätt betydande säsongarbetslöshet. Denna saknar också i
väsentlig mån den möjlighet att automatiskt utjämnas, som motsvarande
företeelse har inom lantmannanäringarna, där arbete i skogarna
vintertid oftast kan avlösa sommarens arbete på åker och äng.
Förutom säsongarbetslöshelen ha industrien och dess arbetare att
räkna med konjunkturarbetslöshet. Tidigare har denna blott sällan
och med långa mellantider nått någon större omfattning. Närmast
före världskriget hade man sålunda krisåret 1908 högst 60 000
arbetslösa. Men vid den svåra depressionsperioden 1921—22, vars
efterverkningar ännu 1925 varit kännbara, nådde de arbetslösas antal för någon
tid ända upp till 170 000.
Genom den offentliga arbetsförmedlingen ha stat och kommun sökt
att i möjligaste mån avhjälpa säsongarbetslösheten och den ojämnhet
i tillgång och efterfrågan på arbetstillfällen, som oavsett säsongarbetet
kan råda emellan olika landsdelar. Tidigare förekom en affärsmässigt
driven privat platsanskaffning, som dock alltmer trängts tillbaka.
Såväl arbetarnas som arbetsgivarnas fackorganisationer ha vidare i
sina medlemmars intresse drivit arbetsförmedling, men blott för
begränsade grupper av specialutbildad personal. Det var en industriman,
konsul Oskar Trapp, som tog initiativet till Sveriges första offentliga
arbetsförmedlingsanstalt, inrättad av Hälsingborgs stad år 1902. Sedan
har över hela landet organiserats ett nät av dylika anstalter, anordnade
av landsting, hushållningssällskap och kommuner samt ekonomiskt
understödda av staten. Arbetsförmedlingen är kostnadsfri. Anstalternas
c:a 140 kontor utbyta varje vecka genom Socialstyrelsens förmedling
sina uppgifter om lediga platser. Genom denna effektiva och tidsenliga
organisation har man vunnit god översikt över arbetsmarknaden samt
möjlighet att utjämna lokala under- och överskott på arbetskraften.
Den svåra form, vari konjunkturarbetslösheten nyligen uppträtt,
kräver emellertid mera ingripande åtgärder än blott förmedling av
arbetstillfällen. Genom Statens Arbetslöshetskommission, som började
sin verksamhet kort efter världskrigets utbrott men först under
freds-krisen fick sin omfattande betydelse, har Sverige med stor framgång
bekämpat arbetslösheten. Kommissionen har främst inriktat sig på
~ 106 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
