Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - I. Historiska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR
malmen. Detta innebar en stor begränsning i järnhanteringens väg
mot industri i modern mening, ty den förblev under sådana
förhållanden allmogenäring, och någon viktig ändring i riktning av större
enheter kom sannolikt ej till stånd, trots att masugnsprocessen var
ett litet steg i denna riktning.
Vill man söka ett födelsedatum för svensk industri, så förefaller
det därför naturligast att gå till den tidpunkt då järnhanteringens
andra stadium, tackjärnets färskning eller smidbargöring, ändrade
karaktär. Det skedde genom tillkomsten av särskilda nya härdar
för ändamålet. Därmed uppstod det ryktbara hammar- eller
stångjärnssmide^ Sannolikt kan man finna några spår därav tidigt under
Gustav Vasas regering, omkring 1528; men det är obestridligt att
stångjärnssmidet egentligen bröt sig väg omkring 1540. Det
befordrades livligt av landsfadern själv med hjälp av införskrivna
tyska hammarsmeder; de byggde stångjärnshamrar samt
instruerade bönder och borgare om hur de skulle smida järn efter de nya
metoderna, som därför också med rätta längre fram fingo namnet
tysksmide. Det gamla osmundssmidet hade utpräglade motståndare
i tre generationer av Vasahusets monarker, Gustav Vasa, Karl IX
och Gustav Adolf. Gustav II Adolf lyckades genomföra det redan
tidigare utfärdade förbudet mot osmundsjärnets export; med hans
regering blev övergången till stångjärnssmide sannolikt också
definitivt genomförd inom större delen av landets järnhantering.
T. o. m. inom stångjärnssmidet banade sig den nya företagstypen,
med större anläggningar, jämförelsevis långsamt väg, men det var
likväl därifrån som den avgörande förändringen skulle komma.
Redan mot 1500-talets slut kan man se de för Sveriges ekonomiska
typ särskilt betecknande »bruken» uppstå, till en början framför
allt som kronobruk men redan då och i ännu mycket högre grad
senare som företag i enskild hand. Om man så vill, kan man säga
att »kapitalismen» därigenom gjorde sitt intåg i svenskt
näringsliv. Ty det gällde nu företag som krävde en viss kapitalstyrka och
sysselsatte ett betydligt antal anläggningar och arbetare med ganska
skilda uppgifter sins emellan; ofta, kanske som regel, förekommo
på samma ställe masugnar och stångjärnshamrar, ibland hade
bruken egna järngruvor och ej sällan även verk för manufaktursmide.
Samtidigt framtvang behovet av bränsle för driften tillgång till
12 skogsarealer, ty träkol och ved utgjorde de enda förekommande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
