Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - I. Historiska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR
industri kom därigenom att skapa den första samhällsklass i vårt
land som kunde upptaga tävlan med adeln, nämligen
brukspatronerna, och en av Sveriges främste metallurger, Richard Åkerman,
har sagt att »titeln brukspatron fick en klang som ingen privat
sådan här i landet annars någonsin haft». Detta utgjorde
borgerlighetens genombrott i Sverige och gav den dess specifikt svenska
prägel. Det var desto mer fallet som storborgerskapet —
»Skeppsbroadeln)) i Stockholm och dess motsvarighet i Göteborg — var
intimt förbundet med bergshanteringen och grundade sin ställning
på järnexporten. Det är också bekant i hur hög grad brukskulturen
har inverkat på Sveriges andliga odling, främst genom det tidigare
1800-talets två största författare, Erik Gustaf Geijer och Esaias
Tegnér, liksom senare genom Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf.
Emellertid vore det en överdrift om man sade att järnhanteringen
skulle ha varit Sveriges enda industri i äldre tid. Vid dess sida
förtjäna de övriga metallindustrierna främst uppmärksamhet. De
hade visserligen endast en kort blomstringstid i jämförelse med
järnet, men under den tiden betydde de mycket, och tidigare än
järnet fingo de en omfattande organisation, fastän den visserligen
var mycket olik den som sedermera skulle komma att bli
utmärkande för industrien.
I fråga om den viktigaste metallen vid sidan av järnet, nämligen
kopparen, var naturtillgångarnas invérkan nästan ensam
avgörande. Vid en tidpunkt som ej kan fastställas upptäcktes den — efter
tidens förhållanden — mycket stora kopparfyndigheten vid Falun.
Resultatet kunde icke bli annat än att malmen skulle komma att
brytas och smältas samt kopparen i den ena eller andra formen
utföras. Senast på 1280-talet var verksamheten vid Stora
Kopparberget i gång, och det har på senare tid ganska allmänt antagits
att det då på andra områden rådande tyska inflytandet i Sverige
skulle ha förtjänsten av initiativet. Detta är visserligen möjligt,
men heller icke mer — man vet ju icke ens om bearbetningen först
då började — och den i samband därmed framställda hypotesen att
det då redan gamla bergverket vid Rammelsberg i Harz skulle ha
tjänat som förebild blir mindre sannolik i betraktande av att detta
främst var ett silververk. Däremot är det bevisligt att ett tyskt
inflytande gjorde sig gällande vid Kopparberget under 1300-talet,
Kopparhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
