Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - I. Historiska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR
säkerligen i nära samband med de hanseatiska köpmännens makt
över Sveriges handel; man finner sålunda att olika borgare i Lübeck
då ägde andelar i Kopparberget, och även några kopparbergsmän
hade tyska namn.
Koppartillgångens koncentration till en enda, mycket begränsad
plats — det fanns visserligen några andra svenska
kopparfyndighe-ter, men inga av nämnvärd vikt — gjorde en genomförd
organisation mycket mer oumbärlig i detta fall än vid de över hela
Bergslagen spridda järnmalmsfyndigheterna och ugnarna för
järnframställning. Kopparberget fick också på ett tidigt stadium den
organisation från vilken Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag, ofta
kallat »världens äldsta aktiebolag», härstammar. I ett något senare
skede innebar organisationen att de som ett slags korporation
förenade kopparbergsmännen gemensamt disponerade Falu gruva,
endast med undantag för de delar därav som kronan bröt, och hade
vittgående icke blott rättigheter utan också skyldigheter att bryta
och smälta malmen. Malmbrytningen försiggick turvis av olika lag,
kallade »par», i de olika gruvrummen; men själva smältningen
skedde i det stora hela individuellt eller i fritt sammansatta
smågrupper vid de många ugnarna, som voro spridda över ett stort
område runt omkring gruvan. Exporten var förmodligen nästan
lika gammal som brytningen, eftersom Sverige icke kan tänkas ha
absorberat några nämnvärda mängder koppar. Exportens
omfattning under medeltiden kan emellertid endast sporadiskt fastställas.
Vid ett tillfälle, nämligen mot 1400-talets slut, var dess värde högre
än järnexportens, men regeln var sannolikt redan då den motsatta,
och under 1500-talet var detta undantagslöst fallet. Emellertid
räknades kopparbrytning och kopparsmältning till de »ädlare verken»,
och dessa ansågos alltid ha företräde framför »det simple
järnsmi-det»; därför gynnades Kopparberget på alla tänkbara sätt framför
järnverken, framför allt vid den ständiga konkurrensen om ved, kol
och körslor. Hur pass obetydlig hela anläggningen vid
Kopparberget var under 1500-talet framgår av att antalet bergsmän i de fall
man känner sällan översteg hundra, och man torde kunna antaga
att hela antalet sysselsatta yrkesutövare icke var dubbelt så stort.
Men det blev annorlunda under 1600-talet, och omkring år 1650
nåddes kulmen för den svenska kopparhanteringen, med en årlig
-| 8 produktion på 3 000 ton. Vid den tiden hade man lärt sig att räf fi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
