Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - I. Historiska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR
inflytande. Om någon man har rest sig ett monument i den svenska
industriens historia, är det han.
I det föregående har ingenting sagts om svensk trävaruhantering,
och det egendomliga är att dess roll var mycket obetydlig i
jämförelse med de metallbearbetande industrierna, om ordet
trävaruindustri tas i sin vanliga mening. Detta är ett av de många bevisen
för att naturtillgångar enbart icke räcka till att förklara riktningen
av ett lands näringsliv.
A andra sidan får detta ingalunda förstås så som om skogen hade
intagit en underordnad plats inom Sveriges näringsliv i äldre tider.
Förhållandet var snarare det motsatta, nämligen att skogen hade
starkare beröringspunkter med näringslivets alla grenar, icke minst
jordbruket, än den senare har fått. Men användningen av skogen
var i huvudsak en annan än den vi numera vanligen förbinda med
uttrycket skogsindustri. Till en början använde jordbruket skogen
i mycket stor utsträckning som betesmark och detta icke blott i
landets nordligare delar utan också i södra och mellersta Sverige;
utom den hagmark som kreaturen avbetade, togos också
skogsängarna i bruk för foder. Ur industriell synpunkt märkes framför
allt träkolsproduktionen, som var till den grad grundläggande för
järnhanteringens alla stadier att man mycket väl kan uppfatta
denna som en skogsindustri; ännu så sent som 1854 antogs den
ta i anspråk fyra à fem gånger så mycket virke som hela exporten
av sågade och osågade trävaror. Dessutom behövde bergshanteringen
mycket stora kvantiteter virke också för själva gruvdriften,
därför att malmbrytningen i äldre tider försiggick efter ett system
som bar namnet tillmakning, vilket bestod i att stora virkesmassor
staplades mot berget och antändes för att göra stenen skör och
därigenom mera lättbruten, något som ytterligare befordrades om
man slog vatten över den upphettade ytan. Det var därför väldiga
kvantiteter virke som gingo till bergshanteringen.
Emellertid saknades icke heller saluförda skogsprodukter. En av
dem var rent av så viktig, att den under 1600-talet i allmänhet
utgjorde den till värdet tredje av Sveriges exportvaror. Det var
tjäran. Den blev föremål för en starkt monopoliserad handel på
England under 1600-talets senare hälft och var då åtminstone
tidtals mycket vinstgivande för de kompanier åt vilka exporten var
Skogsindustrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
