Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - I. Historiska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR
mot 1850-talets slut för första gången gjorde den av Sir Henry
Bessemer uppfunna metoden praktiskt genomförbar och därigenom
förverkligade kanske den viktigaste av alla de många tekniska
förutsättningarna för den moderna stordriften: framställningen av
hårt järn i stora kvantiteter. Sverige kom också så till vida snarast
i ett gynnsammare läge genom bessemer-processen som
bränslebehovet hade minskats mot förut; men å andra sidan började den
svenska järnhanteringen först därefter i större utsträckning
använda importerat kolbränsle. Den andra av de stora göt
järnsprocesserna och den som numera också i vårt land i det väsentliga har
utträngt bessemer-processen, nämligen martin-processen, föreföll
däremot på nytt försvåra en järnhantering i Sverige, på grund av
det större bränslebehov den skapade; men i verkligheten har också
denna metod kunnat anpassas efter svenska förhållanden. Resultatet
har blivit att den grundval för svenskt näringsliv som
järnhanteringen så länge hade utgjort icke blev undergrävd, och Sverige torde
vara det enda land som utan nämnvärda egna stenkolstillgångar har
kunnat hålla sin järnhantering uppe och t. o. m. starkt utvidga den.
Utvecklingen har gått tillsammans med en stark tendens till
koncentration och ökning i såväl företagens som anläggningarnas
storlek, trots att den svenska järnhanteringens hela teknik fortfarande
kräver och sannolikt länge kommer att kräva mindre enheter än
fallet är i länder med massproduktion av järn. Av en undersökning
över näringslivets utveckling sedan äldsta tider i Noraskogs och
Lindes Bergslager (uppsatsen En bergslagsbygd av Helge Nelson i
Ymer 1913) kan man se att antalet masugnar där uppgick till 93
såväl år 1637 som år 1737 men sjönk till 61 år 1800 och ända till
23 år 1910. För landet som helhet nedgick antalet masugnar nästan
till hälften mellan 1861/65 och världskrigets utbrott. Under samma
tid blev tillverkningen per masugn mer än åttadubblad efter
årsproduktion räknat och ökades tre och en tredjedels gånger per dygn
räknat; det var uttryck för den förvandling som både själva
masugnsprocessen och drivkraftens användning undergingo.
Förhållandet var likartat i fråga om framställningen av smidbart järn.
När Domnarvets järnverk mot slutet av 1870-talet anlades, ersatte
det ej mindre än 19 olika anläggningar, spridda över ett stort
område av Dalarna.
44 Trots allt kunde emellertid järnhanteringen icke i kvantitativt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
