Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - I. Historiska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR
hänseende hålla jämna steg med Sveriges industri som helhet, och
lika litet kunde järnet bevara sin andel i Sveriges export. Medan den
svenska industribefolkningen har ökats till mer än det sjudubbla
mellan 1870 och 1930 och industriproduktionens volym ökats långt
mer, har järnproduktionen knappast tredubblats, när den uttryckes
i sitt utgångsmaterial. Andelen i exporten har sjunkit ännu
starkare, nämligen för järn i trängre mening — tackjärn,
valsverks-och smidesprodukter, rör, tråd, spik och dylikt — ned till 9 1/2 %
1929/30. Mot Sveriges andel i världens framställning av smidbart
järn på kanske 35 % i mitten av 1700-talet svarade omedelbart
före den senaste depressionen endast omkring 0,6 %; men samtidigt
hade produktionen i absolut belopp tio- till femtondubblats.
Detta resultat kräver en komplettering av mycket stor vikt,
nämligen att jämsides med relativ stagnation i produktionen av
järn i trängre mening, och en ännu något starkare stagnation i
järnexport, har gått uppkomsten och utvecklingen av en stor, på export
inriktad produktion i både föregående och efterföljande led. Det
förra ledet gäller järnmalmen. Utförseln av den fosfor- och
svavelfattiga men icke särskilt högprocentiga järnmalmen i
Mellan-Sverige var förbjuden ända till efter 1800-talets mitt och krävde
för övrigt alltför stora transportkostnader för att på den tiden
utöva starkare lockelse. Det var först sedan den basiska processen hade
möjliggjort användningen av fosforhaltiga malmer som någon
brytning av svensk järnmalm för andra än svenska järnbruk kom i
fråga. Men redan före 1880-talets slut, icke många år efter den
basiska processens tillkomst, började malmexporten från Grängesberg;
på 1890-talet och än mer strax efter sekelskiftet följde den mycket
starkare brytningen i och exporten från Norrbotten. I motsatt
produktionsled, sålunda i fråga om framställningen av bearbetat
järn, uppstod i det stora hela fr. o. m. 1870-talet en lång serie för
hela Sveriges näringsliv viktiga industrier på
verkstadsproduktionens och järnmanufakturernas områden. Resultatet i
exporthänseende anges nedan sid. 90 ff.
Det mest utmärkande för den industriella utvecklingens ändrade
riktning under 1800-talet var emellertid något annat än vad frågan
nu närmast har gällt. Den stora förändringen kom genom
trävaruindustriens definitiva genombrott, som ägde rum omkring halv-
Trävaru industriens
genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
