Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - I. Historiska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR
delade citatet från Tull- och traktatkommitténs betänkande
förekom det emellertid också ett betydligt antal tullskyddade
industrier med stark expansion, och bland dem som hörde till denna
period må nämnas olika grenar av verkstadsindustrien,
sockerindustrien, trikå- och konfektionsindustrierna samt sko- och
läderindustrierna.
I den snabba men ej forcerade utveckling som Sveriges industri
undergick under tiden fram till 1914 medförde världskriget och
efterkrigstidens förhållanden helt naturligt stora omvälvningar. En
våldsam efterfrågan på svenska exportvaror i förening med inhemsk
brist på råvaror och livsmedel trotsade under kriget alla försök att
med penningpolitiska medel hindra den internationella
prisstegringens spridning till Sverige, och olika faktorer, icke minst
infrak-ternas enorma uppgång i förhållande till utfrakterna, gjorde
prisstegringen hos oss t. o. m. starkare än i flertalet länder, vilket var desto
mer påfallande som den svenska valutans utlandsvärde steg långt
över guldpariteten. Situationen präglades i sällsynt skärpt grad av
nästan alla drag som bruka vara utmärkande för en spekulativ
högkonjunktur, däribland också en nedpressning av reallönerna; och
så till vida medförde situationen högkonjunkturens vanliga starka
stimulans för industrien, endast med den viktiga reservationen att
råvarubristen skapade svårigheter som icke bruka spela någon
egentlig roll under fredens högkonjunkturer och att produktionens
kvantitativa ökning därför hastigt avstannade. En avmattning inträdde
emellertid redan under 1917 och än mer under det följande året,
före vapenstilleståndet. Krigets slut ändrade därefter underlaget för
vårt ekonomiska läge och drev oss från guldmyntfoten. Men långt
viktigare för Sverige liksom för den övriga världen var den stora
kris som utbröt under år 1920, i synnerhet genom det våldsamma
prisfall varmed den var förenad.
Sverige kom lättare över krisen än flertalet länder och blev
därför i stånd att återgå till guldmyntfoten vid den gamla pariteten
redan på våren 1924, utan de svåra olägenheter som för England
blevo följden av dess återgång mer än ett år senare. En
huvudanledning till våra gynnsamma erfarenheter var att efterfrågan
på svenska exportvaror hade hållit sig ovanligt väl uppe, och så
till vida var det den svenska industrien som i första rummet hjälpte
Världskriget
och
efterkrigstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
