Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - I. Historiska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR
landet över svårigheterna. Efter krisens slut inträdde så under
1920-talet en utveckling som hör till det märkligaste i den svenska
industriens historia. Märkligheten bestod delvis i det egendomliga
faktum att inga viktiga nya industrigrenar eller metoder utgjorde
anledningen till de stora förändringar som inträffade. Förklaringen
ligger i stället på det organisatoriska området, och förmodligen har den
industriella organisationen aldrig ändrats lika hastigt som på
1920-talet utan att ha varit föranledd av stora tekniska förändringar.
Denna utveckling var i stor utsträckning internationell, men den
tryckte i ovanligt hög grad sin prägel på den svenska industrien.
Det stora prisfallets verkningar voro ej slut med själva krisen.
Framför allt uppstodo långvariga efterverkningar genom den
stegring i värdet på alla skulder, i förhållande till produktpriserna, som
alltid utgör en av penningvärdestegringens varaktigaste följder. När
förbindelsen mellan industrien och bankerna var så stark som här
förut har angivits, medförde stegringen i skuldernas reala börda
å ena sidan att bankerna fingo ökad andel i industriföretagens
förmögenhet och å andra sidan att bankernas egen ställning i hög grad
försvårades, delvis rent av undergrävdes, genom illikviditet och
förluster. Några siffror som meddelas i ett redan förut citerat
betänkande av 1924 års bankkommitté kunna (efter bearbetning)
ganska tydligt visa förskjutningen. I förhållande till de där redovisade
industriföretagens sammanlagda egna kapital, obligationskapital och
bankkrediter steg den sistnämnda andelen, sålunda bankkrediten,
från 16,3 % år 1913 till 29,2 % år 1921, d. v. s. under själva krisen,
och sjönk ej längre än till 22,3 % efter krisens slut år 1924. Mycket
upplysande är också förskjutningen mellan omfånget av de tre
kategorier vari kommittén indelade industriföretagen, nämligen: I) i
förhållande till bankerna helt och hållet fristående företag, II)
företag som voro beroende av kreditgivarna men utan att dessa voro
företagens ägare, samt III) företag med bankerna som faktiska ägare.
Följande tablå visar därvid förskjutningen mellan 1913 och 1924:
I förhållande till antalet
industribolag
I förhållande till
industribolagens egna kapital
1913 1924 1913 1924
% % % %
1............ 91,9 73.2 95.1 79>8
II........................4.9 8,0 3,2 14,0
III. . ..........._iM_\j7__6!2_
Summa 100,0 100,0 100,0 100,0
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
