Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - II. Nuvarande karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR
industriföretag utgör enligt Svenska Bankföreningens nyutgivna
Svensk obligationsbok 930 miljoner kronor. Aktiekapitalens
nuvarande belopp kan däremot ej anges, och äldre siffror erbjuda
förmodligen ej stor ledning, efter de djupgående förändringar som
ha ägt rum på senare tid. Det må dock nämnas att det egna
kapitalet i de industribolag som beröras av en genom
Socialiseringsnämnden utgiven bearbetning av svenska aktiebolags balansräkningar
åren 1911—1925 (Statens offentliga utredningar 1929:4) under
åren 1923—25 höll sig vid eller något under 3 100 miljoner
kronor; eftersom det på industribolagen fallande obligationskapitalet
vid samma tid var omkr. 900 miljoner kronor, skulle
obligationskapitalet då ha utgjort 22 Y2 % av summa eget kapital och
obligationskapital. Obligationskapitalet fördelar sig emellertid på ett fåtal
företag, nästan uteslutande sådana som ha stor fast egendom av
natur att kunna bli föremål för inteckning.
Industriens räntabilitet har som helhet i stort sett följt det
allmänna räntelägets och konjunkturens växlingar, men med stora
olikheter mellan de olika näringsgrenarna. Såsom man kunde vänta
var räntabiliteten (enligt den i föregående stycke citerade
undersökningen) betydligt bättre under de tre åren närmast före
världskriget än omedelbart efter den första depressionen efter
världskriget. Medan åren 1911—13 visade en räntabilitet i förhållande till
det egna kapitalet på resp. 7,4, 8,0 och 9,1 % (medeltal 8,2 %),
voro motsvarande siffror 1923—25 resp. 3,5, 4,2 och 5,4 %
(medeltal 4,4%). I vad mån resten av 1920-talet förbättrade detta läge
kan ej nu med säkerhet avgöras, eftersom den starka
konjunkturförbättringen gick tillsammans med en stark löneökning; men det
förefaller avgjort sannolikt.
Utvecklingen av de anställdas, d. v. s. dels
förvaltningspersonalens och dels de egentliga industriarbetarnas, antal 1913—
1933 framgår av den förut meddelade tabellen, arbetarantalets
utveckling också av diagrammet. Den mest anmärkningsvärda
företeelsen är den ökade roll förvaltningspersonalen
inom industrien oavbrutet fått sig tilldelad i
förhållande till det rena kroppsarbetet.
Förvaltningspersonalens antal per 100 arbetare framgår av
vidstående tabell.
19r3/r5 ............8.9
1916/20 ............io,o
1921/25 ............10,8
1926/30 ............10,9
193° ................".3
193’ ................12,3
1932 ................13.2
1933 ................I3»6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
