Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Malmtillgångar och malmbrytning - Sveriges malmtillgångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALMTILLGÅNGAR OCH MALMBRYTNING
andra järnmalmsmineral dominera, framförallt järnglansens lösa,
jordartade motsvarighet, hämatit. Magnetitens allmänna
uppträdande och dess magnetiska egenskaper utgöra bakgrunden till den
viktiga roll, som magnetiska undersökningsmetoder spelat för
järnmalmens påvisande under skymmande jordbeteckning, och till den
magnetiska sovringens och anrikningens vidsträckta användning.
Den andra särskilt karakteristiska sidan i våra malmfyndigheters
natur ligger i sällsyntheten av sådana förändringar, som äro en följd
av vittring, d. v. s. atmosfäriliernas inverkan på bergarten. Genom
istidens kraftiga avhyvling av berggrunden bortfördes nämligen
ganska fullständigt de närmast den förutvarande jordytan liggande,
av långa tidrymders vittring påverkade delarna av fyndigheterna.
Tiden efter istiden har varit alltför kort och klimatet för litet
vitt-ringsbefordrande för att några nya vittringsprodukter skulle
kunna utbildas. Då särskilt vissa metaller, såsom koppar, silver och
guld, ofta anrikas till högre halter genom dylika processer, medförde
istiden säkerligen ett bortförande av naturtillgångar av denna art.
En ogynnsam omständighet är även det täcke av lösa avlagringar,
som inom stora delar av landet effektivt beslöjar berggrundens
sammansättning och malmkropparnas utgående i bergytan. I någon
mån kompenseras denna olägenhet genom de av landisen
transporterade flyttblock, som giva vissa anvisningar om fyndigheternas
lägen. I och för sig äro dessa anvisningar sällan tillräckligt exakta.
Geofysiska undersökningsmetoder ha därför i stor utsträckning
kommit till användning, framförallt magnetiska metoder för
järnmalmerna och elektriska för de övriga.
Med avseende på förekomsten av de olika metallernas malmer
är Sveriges naturliga utrustning mycket ojämn. Järnmalm finnes
i rikligaste mått och av höga kvaliteter. Sämre är det ställt
beträffande de metaller, som pläga sammanfattas såsom »järnets
legeringsmetaller»: mangan, krom, nickel, volfram, molybden och vanadin.
Av dessa är endast mangan företrädd av sådana fyndigheter, att
industriens förbrukning till någon väsentlig del kan fyllas genom
inhemsk produktion. Ett par av de övriga förekomma dock på sådant
sätt, att en viss produktion är tekniskt möjlig, om också under fritt
internationellt handelsutbyte i regel ej ekonomiskt rimlig.
Vad metallen koppar angår var bristen på malmer inom landet
116 ytterligt kännbar under världskrigets handelsavspärrning. Dåtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
