- Project Runeberg -  Sveriges industri /
126

(1936) [MARC] - Tema: Statistics, Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Malmtillgångar och malmbrytning - Sveriges malmtillgångar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MALMTILLGÅNGAR OCH MALMBRYTNING

malm. Huvudmassan av produktionen består dock fortfarande av
fosforrika kvaliteter. Inom landet användes endast en del av den
fosforfattigaste kvaliteten från en gruva (Tuolluvaara).

Den största brytningen pågår i trakten av Kiruna, med de båda
nära sammanhörande fyndigheterna Kiirunavaara och Luossavaara
samt det mera isolerade Tuolluvaara. Vidare bearbetas
Gällivarefältet, omfattande dels den under beteckningen Malmberget kända
huvuddelen av fältet, dels den till utländska ägare hörande
fyndigheten Koskullskulle.

Ett avsevärt antal fält ligga obearbetade, då de tillredda fälten
mer än väl kunna fylla behovet av malm. Anmärkningsvärd är
den i allmänhet betydande storleken på fyndigheter av denna typ.
Småmalmer äro sällsynta.

De större fältens malmtillgångar äro förhållandevis grundligt
kända; för de mindre däremot äro siffrorna mera osäkra. För
Kiirunavaara kan en kvantitet av över i 050 milj. ton anses konstaterad.
Detta innebär, att fyndigheten är en av de största
järnmalmskroppar i världen och säkerligen den största hittills påvisade
förekomsten av rik järnmalm. Det föreligger emellertid mycket stor
sannolikhet för att ytterligare betydande kvantiteter, kanske av samma
storleksordning som de säkert påvisade, förefinnas på de större djup,
till vilka undersökningar hittills aldrig nedgått. Gällivarefältet
(inkl. Koskullskulle), som ej är lika regelbundet, kan ej värdesättas
med samma grad av säkerhet, men har sannolikt inemot 400 milj.
ton. Övriga fyndigheter av denna typ (inkl. de bearbetade
Luossavaara ochTuolluvaara) kunna mera vagt uppskattas till 150 à 180
milj. ton, möjligen avsevärt mera. Då områdets hela årsproduktion
även under goda konjunkturer ej överstiger 9 milj. ton, så är det
uppenbart, att de förefintliga malmtillgångarna räcka så långt fram
i tiden, som det över huvud taget kan vara motiverat att kalkylera i
en dylik sak.

Skarnmalmerna skilja sig från Kirunatypen särskilt genom något
lägre genomsnittlig järnhalt, i regel låg fosforhalt men ofta hög
svavelhalt. Genom anrikning kan av dem erhållas en produkt av
god kvalitet. Någon gruvdrift har ej på ett århundrade försiggått
på dessa malmer. Anmärkningsvärt nog var det emellertid vid en
hithörande, år 1644 upptäckt fyndighet som masugnen i
Juno-1 26 suando Masugnsby på sin tid anlades. Redan på sextonhundratalet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:26:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svind36/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free