Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Metall- och maskinindustri - Järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALL- OCH MASKININDUSTRI
ojämnt. Nya metoder för framställning av smidbart järn och stål
blevo därför ett önskemål. Man lyckades också några år efter
århundradets mitt utarbeta dylika, nämligen de här nedan berörda
bessemer- och martinprocesserna, vilka fullständigt revolutionerat
järnhanteringen och inlett en ny tidsålder i järnets historia. Den
genom dessa färskningsmetoder framställda produkten erhålles i
flytande form och gjutes i s. k. kokiller till göt, varför processerna
bruka benämnas götstålsprocesser. Produkten kallas stundom
götmetall, men numera föredrar man beteckningen stål för allt i
smält form framställt, smidbart material. Vid ifrågavarande
processer har man möjlighet att i stor skala framställa homogena och
pålitliga produkter med bestämda kolhalter, och man kan dessutom
genom tillsatser av legeringsämnen ytterligare modifiera det
framställda stålets egenskaper.
Till götstålsprocesserna höra även den på 1740-talet uppfunna
degelstålsmetoden, som dock nu användes endast i mycket ringa
utsträckning för framställning av verktygsstål, samt
elektrostål-metoderna, vilka härstamma från detta århundrades början och
särskilt på de senaste åren fått en starkt ökad användning.
Tillverkning av tackjärn såväl för
vidarebehand-ling till välljärn eller stål som för gjuteriändamål sker genom
järnmalmens reduktion med kol i masugn. I övre delen av denna
påfylles malm och kol varvsvis, under det att förvärmd blästerluft
inblåses nedtill. Det vid masugnsprocessen bildade smälta
tackjärnet samlar sig i ugnens botten och uttappas med vissa mellanrum.
Vid det övervägande antalet svenska masugnar användes
uteslutande träkol som reduktionsmedel, medan världens
tackjärnstillverkning i övrigt numera är praktiskt taget helt baserad på koks.
Den träkolsdrivna masugnen har satt karaktären på hela den
svenska järntillverkningen och utgör en av grundförutsättningarna för
upprätthållandet av det svenska välljärnets och stålets speciella
kvalitet men är samtidigt också en huvudanledning till att
produktionskostnaderna i den svenska järnindustrien måste bliva höga och att
anläggningarna äro var för sig relativt små. Dygnsproduktionen
vid de större svenska träkolsmasugnarna utgör c:a 35 ton. Träkolen
äro dyra i tillverkning, och tillgången kringskäres genom
konkurrens om veden från cellulosaindustriens sida. Träkolsfrågan har
142 därför tidigare ansetts utgöra ett allvarligt hot för den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
