Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Metall- och maskinindustri - Järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALL- OCH MASKININDUSTRI
ändamål utmärkta egenskaper, sin mjukhet, oömhet för
upphettning och lättvälldhet. Till följd av speciella kvalitetsegenskaper
användes det även som råmaterial vid degelstålstillverkning.
På i8jo-talet uppfann engelsmannen Henry Bessemer den efter
honom benämnda bessemerprocessen. Äran av dess
praktiska genomförande tillkommer emellertid den svenska
industriidkaren G. F. Göransson, grundare av Sandvikens järnverk, vilkens
energi och ihärdighet bragte det svåra problemet till en slutlig
lösning. Processen sker i en stjälpbar ugn (konverter), i vilken
tackjärnet införes flytande. Genom hål i konverterns botten pressas luft
upp genom det flytande järnbadet, varvid i tackjärnet befintligt kol,
kisel och mangan delvis förbrännas av luftens syre, därvid alstrande
den för processen erforderliga värmemängden. De svenska
fosforrena och manganhaltiga malmerna lämpa sig synnerligen väl för
denna process, som också ganska snabbt vann vidsträckt
användning i vårt land. Bessemerstålet har sedermera till stor del utträngts
av det nedan omnämnda martinstålet, vilket i allmänhet ställer sig
billigare i tillverkning. Det svenska bessemerstålets utmärkta
egenskaper göra det dock alltjämt eftersökt för olika slags egg- och
slagverktyg, bergborrar m. m.
Den ursprungliga bessemerprocessen (den sura processen)
utfördes och utföres alltjämt i ugnar med kiselsyrerik, s. k. sur infodring.
Då ett avlägsnande av fosfor vid dylik infodring icke kan äga rum
och fosforn gör stålet sprött, förutsätter denna metod fosforrena
malmer. År 1878 lyckades det emellertid engelsmännen S. G.
Thomas och P. C. Gilchrist att genom användande av basisk infodring
(dolomit) i konvertern och en därefter lämpad
slaggsammansättning avlägsna fosforn. Denna basiska bessemerprocess, den s. k.
»thomasprocessen», vilken fått stor användning framför allt i
Tyskland, Frankrike och Belgien, har möjliggjort utnyttjandet av
fosforrika järnmalmer, bl. a. från de lappländska malmfälten.
Ehuru vi äga oerhörda tillgångar på dylik malm, har bristen på
stenkol och den begränsade avsättningen för balkjärn och annat
handelsjärn inom eget land utgjort hinder för denna metods mera
allmänna utbredning i Sverige. Träkolstackjärnet är för dyrt för att
vid densamma kunna komma ifråga. Det enda verk, som hos oss är
utbyggt för thomasmetoden (Domnarvet), baserar sin tillverkning
146 på med koks framställt tackjärn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
