Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Metall- och maskinindustri - Järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från martinugnens skänk tappas stålet i kokiller. Hofors Bruk.
Inom järnhanteringen gjorde sig behovet av en metod, som
möjliggjorde omsmältning av skrot, tidigt gällande. Lösningen kom
1868, då fransmannen P. Martin lyckades att med tillhjälp av
Siemens’ regenerativa princip uppnå så hög temperatur i en
flamugn, att han kunde smälta stål. Efter honom har metoden fått
namnet martinprocessen.
Martinugnen utgöres av en flamugn, som eldas med generatorgas.
För uppnående av erforderlig temperatur i ugnen förvärmes i s. k.
regeneratorer såväl generatorgasen som förbränningsluften före
inträdet i ugnen. Martinugnarna infodrades till en början endast med
surt material (sur martinprocess), men snart nog lärde man sig
att även här använda basisk infodring (basisk martinprocess), så
att fosforrikare tackjärn och skrot kunde smältas. Den basiska
martinprocessen är på grund av sin stora anpassningsförmåga för olika 147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
