Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Lervaruindustri - Porslinsindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LERVARUINDUSTRI
årtionden tidigare — upptogs tillverkning efter engelskt mönster.
Från 1870-talet har den svenska porslinsindustrien undergått en
teknisk utveckling, som kommit dess produkter, särskilt
konstföremål, att högt uppskattas.
De viktigaste råmaterialierna vid porslinstillverkning äro vissa
slags leror, flinta, kvarts och fältspat. Lerorna uppslammas i vatten
och blandas med de söndermalda hårda materialen, varefter massan
siktas, pressas och bråkas för att bliva homogen. Formningen av den
mjuka massan sker antingen för hand på s. k. drejskiva — en på
en roterande vertikal axel fästad horisontell rund skiva, som bringas
i rotation medelst hand-, fot- eller maskinkraft — eller också
genom maskinformning eller genom gjutning i gipsform. Sedan godset
putsats och synats, rågodsbrännes det i ugn, varefter dekor och
glasyr anbringas och glattbränningen vidtager. Vid tillverkning av
s. k. äkta porslin, vari kaolinlera utgör huvudmaterialet, brännes
godset endast helt löst före glaseringen; bränningen av glasyren
sker däremot så hårt, att rågodset och glasyren smälta in i
varandra, varvid massan blir något förglasad och den karakteristiska
genomskinligheten uppstår. Vid tillverkning av fajans bringas icke
glasyren att vid bränningen smälta ihop med godset. Ett tredje
slag av porslin, det s. k. »benäkta», vilket är mindre sprött än det
s. k. äkta, erhålles genom att delvis utbyta råmaterialierna flinta
och kvarts mot benaska.
Sedan sekelskiftet har den svenska porslinsindustrien undergått
en gynnsam utveckling i såväl kvantitativt som kvalitativt
avseende. Vid sidan om fabrikationen av hushållsartiklar har
tillverkningen av porslinsmateriel för elektriska anläggningar tagit en
avsevärd omfattning.
En verklig förnyelse av den svenska keramikens konstnärliga
kvalitet började skönjas för snart tjugu år sedan och har sedan dess med
allt större kraft fortgått. De olika fabrikernas ledare ha med full
förståelse för de synpunkter, som framförts av Svenska
Slöjdföreningen, anställt framstående konstnärer, vilka icke blott
komponerat dyrbara praktpjäser utan även lagt ner mycket arbete och
intresse på att giva den enkla bruksvaran, såväl av porslin som
fajans, en konstnärlig form och dekor, anpassad efter materialet.
Samtliga fabriker ha målmedvetet arbetat för denna nyorientering
och skapat en fullödig produktion, både av prydnads- och nytto- 263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
