Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Textil- och sömnadsindustri - Bastfiberindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTIL- OCH SÖMNADSINDUSTRI
Bastfi beri nd ust ri
Linneindustri Bland spånadsämnena tillhöra lin, hampa och jute de s. k. bast-
fibrernas klass. På grund av tågornas längd och seghet räknas de
till det yppersta spånadsmaterial. Främst bland dem står linet.
Odling och beredning av lin samt spinning och vävning därav har
sedan urminnes tid bedrivits som hemslöjd i Sverige. Fabriksmässig
tillverkning uppstod i mindre skala vid mitten av 1700-talet, men
denna industri visade sig icke äga ekonomisk livskraft.
I början av 1840-talet anlades i Almedahl landets första
mekaniska linspinneri, som sedermera åtföljdes av ett linneväveri. Några
år senare inrättades jämväl i Jonsered linspinneri och linneväveri,
men sedan dröjde det nära 50 år, innan ytterligare
fabriksanläggningar kommo till stånd. Kring sekelskiftet uppstodo emellertid ej
mindre än fyra nya linspinnerier, tre av dem kombinerade med
väverier. Jämsides med den raskt utvecklade mekaniska
linneindustrien funnos alltjämt smärre handväverier, varförutom en stor del
av befolkningen i Kinds och Marks härader i Älvsborgs län
sysselsattes med tillverkning av linnevävnader. Olägenheten av den
splittrade tillverkningen hos flera jämförelsevis små fabriker ledde
småningom till en sammanslutning dem emellan och en koncentration
av tillverkningen. För närvarande utgör antalet linspinnerier fyra
med sammanlagt 12 joo spindlar och antalet mekaniska
linneväve-rier åtta med 856 vävstolar.
Vävnadsproduktionen uppgick 1933 till 1,6 milj. kg (c:a 8 milj.
meter) med ett värde av 8,3 milj. kr.
Länge användes uteslutande inhemsk råvara. Under senare delen
av 1800-talet gick dock linodlingen i landet starkt tillbaka, varför
industrien blev hänvisad att till väsentlig del tillgodose sitt
råvaru-behov från utlandet. Under världskriget lyckades man emellertid
åstadkomma en kraftig uppryckning av den svenska linodlingen;
härigenom var det möjligt att hålla de svenska linnefabrikerna i
full drift, i olikhet mot vad som var förhållandet med landets övriga
textilindustri. Statsmakterna intresserade sig även för linodlingen,
356 och genom deras försorg utlämnades räntefria lån till uppförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
