Svensk kemisk tidskrift / I. årg. / 5 (1889-1919) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1 & 2 - Cleve, P. T., Berättelse öfver de senare årens forskningar inom den oorganiska kemien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

påstår deremot att föreningarne äro identiska. Nasini och Scala
(Ber. 1888 Ref. 586) hafva å andra sidan funnit att de begge sulfinerna gifva
olika kloroplatinat. (Et₂Me SCl)₂PtCl₄ smälter vid 205°,
(Et Me Et SCl)₂PtCl₄ vid 212°. Kloroplatinaten kristallisera dessutom i olika former.

Molekylarvigt. Paternò och Nasini (Ber. 1888 p. 2153) ha
funnit med användande af Raoults metod att löst svafvel har molekylarvigten S₆.

Kolloidala sulfuret. Winssinger (Bull. Soc. Ch. t. 49 p. 452 1888)
har funnit att de flesta svafvelmetaller (dock icke MnS) kunna erhållas
i kolloidalt tillstånd derigenom, att den fälda sulfureten tvättas genom
dekantering med rent eller svafvelvätehaltigt vatten, hvarefter sulfureten
lösas, när alla salter, syror o. d. blifvit aflägsnade. Samma resultat
erhålles, om sulfureten fällas ur så utspädda lösningar, att salter o. d.
kunna genom dialys bortskaffas och slutligen om sulfureten bildas i
vätskor, som äro fria från ämnen, hvilka förorsaka koagulering.
Lösningen af Hg S är svart, i utspädt tillstånd brun, grönaktig i
reflekteradt ljus. Svafvelindiums lösning är guldgul, svafvelzinkens hvit och
opak. De flesta öfriga svafvelmetallers lösningar äro rödbruna till
gulbruna och visa samma absorptionsfenomen, d. v. s. absorbera ljus från
violett till grönt. - Prost (Chem. Soc. J .1888 p. 653 Abst.) har studerat
kolloidalt svafvelkadmium, som erhålles om en amoniakalisk lösning af
kadmiumsulfat fälles med H₂S, fällningen tvättas genom dekantering
och fördelas i vatten, som mättas med H₂S. Sedan fällningen löst sig,
kokar man lösningen så att H₂S utdrifves. Lösningen är guldgul i
genomfallande ljus och tyckes i reflekteradt fluorescera. Den är ganska
hållbar, så att en lösning med 4 gr. CdS på litern håller sig flere
dagar. En lösning med 11 gr. på litern koagulerar dock inom 24
timmar.

Svafvelsyrlighet. Svafvelsyrligheten tecknas ännu vanligen
(HO)₂SO, men denna formel är uppenbart oriktig. Alla förhållanden
tala derför att svafvelsyrlighet är HSO₂OH. Strecker har t. ex. visat, att alkoholradikalers jodider med sura sulfit gifva sulfonsyror:

EtJ + HSO₂OH = HJ + EtSO₂OH

Etyljodid och silfversulfit gifva etyleter af etylsulfonsyra.

2 EtJ + AgSO₂OAg = 2 AgJ + EtSO₂OEt.

Deremot erhålles eterarten SO₂(OEt)₂ af SOCl₂ och alkohol.

Endast genom antagandet af formeln HSO₂OH kan man få en rimlig
förklaring för bildandet af undersvafvelsyrlighet samt de i det följande
omnämda svafvelqväfvesyrorna.

En monografi öfver svafvelsyrlighetens salter har blifvit publicerad
af Röhrig (J. pr Ch. 1888 p. 217).


Undersvafvelsyrans salter ha blifvit undersökta af Klüss (Ann,
246 p. 179 och 284 1888). Egentliga dubbelsalter hafva icke kunnat
erhållas men väl egendomliga sammankristalliseringar af salter, som för
sig icke äro isormorfa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>