Svensk kemisk tidskrift / I. årg. / 7 (1889-1919) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1 & 2 - Cleve, P. T., Berättelse öfver de senare årens forskningar inom den oorganiska kemien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Likaledes sönderdelas tetrationssyran af svafvelsyrlighet uti
tritionsyra och svafvel, hvilket senare med tetrationsyra ger pentationsyra.

Sålunda kunna alla polytionsyrorna förekomma i den
Wackenroderska lösningen.

Ny syra af svafvel. Viliers (C. R. t. 106 1888 p. 851 och 1354)
har genom inverkan af svafvelsyrlighet på natriumhyposulfit erhållit ett
natriumsalt, Na₂S₄O₈. Saltets lösning sönderdelas långsamt i köld,
hastigare vid upphettning och ger tritionat och svafvelsyrlighet.
Lösningen ger icke svafvel vid tillsats af syror och icke svafvelkoppar vid
kokning med kopparsulfat.

Svafvelqväfvesyror. År 1845 erhöll Frémy genom inverkan af
kaliunmitrit på kaliumsulfit ett stort antal, till större delen väl
kristalliserande salter af egendomliga svafvel- och qväfvehaltiga syror. Dessa
föreningar undersöktes sedermera af Claus, som uppfattade syrorna som
föreningar dels af femvärdigt dels af trevärdigt qväfve. Emellertid
visade sedermera Berglund att en del af de formler Claus uppgifvit voro
oriktiga. Berglund ådagalade nämligen att imidosulfonsyra NH(SO₂H)₂,
som erhölls af amoniak och klorsvafvelsyra, ClSO₂.OH, var identisk
med Claus’ disulfamonsyra, NH₃(SO₂OH)₂, vidare att nitrilosulfonsyra
N(SO₂OH)₃ var identisk med Claus’ trisulfamonsyra NH₂(SO₂ OH)₃,
Claus’ tetrasulfamonsyra. NH(SO₂OH)₄ ansåg Berglund vara identisk
med nitrilosulfonsyra. Dessa Berglunds uppgifter hafva nu blifvit till
fullo bekräftade genom nyare undersökningar af Raschig (Ann. 241
1887 p. 161), som utsträckt undersökningarne äfven till de öfriga af
Frémy upptäckta svafvelqväfvesyrorna. En del af dessa syror ha nu
visat sig vara mer eller mindre komplicerade hydroxylaminderivat.

Frémys sulfazotinsyra eller Claus’ disulfohydroxyazonsyra är
hydroxylaminsulfonsyra, HON(SO₂OH)₂. Denna syras kaliumsalt,
som kristalliserar väl, sönderdelas frivilligt i kaliumsulfat och
hydroxylaminosulonsyra, HO.NH.SO₂.OH, hvilken syra liksom
amidosulfonsyran är i fritt tillstånd beständig. Hydroxylaminsulfonsyran, eller
Frémys sulfazidinsyra och Claus’ sulfhydroxylaminsyra, sönderdelas af
syror glatt i hydroxylamin och svafvelsyra, hvarför den är ett utmärkt
råämne för framställandet af det numera så vigtiga reaktionsmedlet
hydroxylamin.

Genom att oxidera hydroxylamindisulfonsyrans kaliumsalt med
blysuperoxid erhåller man kaliumsaltet af en högst märkvärdig syra,
Frémys sulfazilinsyra. Detta salt är orangegult, men löses med violett
färg af vatten. Denna syra har efter all anledning formeln

Frémys sulfazilinsyra

och tyckes den egendomliga gruppen af 2 qväfve- och 2 syreatomer
betinga föreningens färg.

Några af svafvelqväfvesyrorna synas derivera af det i fritt tillstånd
obekanta dihydroxylamin HN(OH)₂. Vid inverkan af
svafvelsyrlighet på starkt alkaliska lösningar af kaliumnitrit bildas nämligen som
första produkt kaliumsaltet af Frémys sulfazinsyrlighet, enligt Raschig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>