Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6 - Om gödsling med kalisalter och fosfat för kulturväxter enligt Schultz-Lupitz (Referat af Nilson, L. F.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Hvarje gm kali förhöjde nämligen skörden af vårhvete med 33 gm
kärna oeh 38 gm halm, hvarjemte 1000 korn af det utan kaligödslin^
producerade hvetet vägde 19 gm, under det 1000 korn af det med
kali gödslade hvetet i vigt uppgick till 25 gm, siffror, som ådagalägga
vigten af att kalits inflytande på frukt- och kornbildningen blir
närmare studeradt.
Vidare är det sakförhållandet af stor praktisk betydelse, att
behofvet af kali uti tillförda gödslingsämnen är olika utveckladt till och med
hos de olika stråsädena. Störst hos kornet, är det mindre hos rågen
och minst hos hafren. Bland alla kulturväxter torde kornplantan komma
att visa de största anspråken på kalirikedom i jorden. Ur alla Wagner $
försök har nämligen med den fullkomligaste regelbundenhet framgått,,
att den af Schultz med rätta för råg föreskrifna kali-fosforsyregödslingen
i mycket högre grad gör sig gällande för kornet, såframt det så
fullständigt som möjligt skall tillgodogöra sig det befintliga qväfveförrådet.
Praktiken kommer säkerligen utan dröjsmål att lemna bekräftelse härpå,.
om den ej redan omedvetet så gjort. Beräknas nämligen medelvärden
ur de gödslingsförsök med chilisalpeter, som blifvit utförda under
Märckers ledning i provinsen Sachsen, så framgår ur dem, att 100 kg
chilisalpeter i jemförelse med qväfvefri gödsling producerade af
kärna halm i försök
ksr ksr st
hafre 460 720 27
korn 110 320 34
Man skulle kunna komma på den förmodan, att anledningen dertill,,
att samma qväfvemängd frambragte 110 kg kärna af kornet, men 460 kg
af hafren möjligen vore att söka uti en mindre utbildad förmåga hos
den förra växten att tillgodogöra qväfvet än hos den senare. Men det
är icke så. Hellriegel har nämligen med all skärpa visat, att såväl hafra
som korn i rundt tal prpducerade 100 gm torr skördesubstans af 1 gm
qväfve. På någon tillfällighet kan afvikelsen ej heller bero; dertill
föreligga ett alltför stort antal försök, hvilka allesamman gifvit ovanligt
stora differenser i skörden af hafre och korn, hvilka Wagner också
genom egna försök funnit bekräftade. På en jord af medelmåttig
kali-och fosforsyrehalt erhöll han nämligen medelst samma qväfvetillskott
dubbelt så hög afkastning af hafre som af korn; men förhållandet
ändrade sig fullständigt, så snart han gaf kornet ett mer än dubbelt så
stort tillskott af kali och fosforsyra som hafren; då producerade kornet
lika mycket som hafren.
Den praktiska jordbrukaren vet, att en gödsling med salpeter för
korn är mindre lönande än för hafre; han vet också, att ett starkt
tillskott deraf lemnar ett dåligt, alltför qväfve- eller proteinrikt maltkornr
men hvad han ännu icke vet, det är, huru högt utveckladt kornplantans
behof af kali och fosforsyra i tillförda gödslingsämnen är, och att man
i följd deraf, genom att gifva kornet dessa ämnen i tillräcklig mängd*
förmår tvinga denna växt att förarbeta qväfvetillgången till en vida
rikare och dermed också proteinfattigare skördemassa. Å en jord, som
redan är rik på kali eller fosforsyra eller genom gifna tillskott bringas
till erforderlig halt derafj kan man gifva kornet en relativt stark qväfve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
