Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6 - Om gödsling med kalisalter och fosfat för kulturväxter enligt Schultz-Lupitz (Referat af Nilson, L. F.) - Peterson, K. Edv., Ett och annat från den kemiska storindustriens område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
liggor kali och fosforsyra, som finnas absorberade i jorden, och derför
är af indirekt gagn vid växternas näringsprocess. Wagner anser, att
det ligger ett misstag häri. Natronets lösande verkan är obetydlig.
Deremot verkar det direkt. Enligt hans egna undersökningar har
inflytandet af det natron, växterna upptaga, visat sig så betydelsefullt,
att detsamma är värdt all uppmärksamhet och ett närmare studium.
För sin del är han böjd för att tro, det såväl Schultz afgjorda förkärlek
för kainiten såsom kalisalt, såsom ock en under vissa förhållanden
iakttagen högre afkastning efter chilisalpeter än efter ammoniaksalter
till väsentlig del åtminstone skall låta återföra sig till inflytandet af
båda de förra gödslingsämnenas natronhalt.
Ett och annat från den kemiska storindustriens
område.
Af K. Edv. Peterson.
Det stora revolutionsåret är äfven inom den kemiska industriens
historia ett bemärkelseår af största betydelse. Ja, man kan med mera
fog om detta år än om något annat säga, att det är den kemiska
storindustriens födelseår. År 1789 föreslog Nicolaus Leblanc hertigen
af Orleans, Philippe, den sedermera under revolutionens blodiga
dagar så beryktade medborgaren Egalité, att försträcka honom medel att
i stort tillgodogöra sig en af L. nyss förut gjord uppfinning att utaf
koksalt tillverka soda. Och det var i sanning ett problem, värdt att
lösa, och hvars lyckliga lösning totalt omgestaltat den kemiska industrien.
För ej mer än 100 år sedan var ännu pottaskan det i hvarje
hänseende vigtigaste, det billigaste och derför mest använda alkalit. De
smärre qvantiteter rå, mycket oren soda, som under namn af »barilla»
o. dyl. förekommo i handeln, förslogo ej långt, hvarföre det ingen annan
utväg fanns för det civiliserade Europa än att hemta sitt behof att
alkali från de långt aflägsna skogrikare delarna af verlden, hvilka sålunda
förödde sina naturliga tillgångar genom att förarbeta sina skogar på
— aska. Följande uppgifter från tider, som dock ej ligga oss
synnerligen aflägsna, kunna lemna en föreställning om vissa forna dagars
prisförhållanden. Sålunda kostade 1809 enligt Clapham, kristallsoda i
England 71 pund sterl. pr ton (c:a 1: 25 kr. pr kg.) och barilla med 25 %
soda 45 pund sterl. pr ton. År 1818 kostade i England kristallsoda
42 pund sterl. pr ton och 1824 29 pund, medan 1820 pottaska,
framstäld enligt Leblanc’s metod, ej stod i högre pris än 15 pund sterl. pr
ton. För närvarande noteras i,London kristallsoda c:a 2 pund 15 sh
pr ton (c:a 5 öre pr kg.).
Med sådana pris å de mer eller mindre sodarika råprodukterna
(barilla, soude bourde, salicor, blanquette, kelp, varec och hvad allt de
nu hette), som voro rådande i slutet af förra århundradet, och med hopp
om en säker och hardt när obegränsad omsättning, var det naturligt,
c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
