Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7 och 8 - Kemiska sektionen af naturvetenskapliga studentsällskapet i Upsala - Ångström, Knut, Nyare studier öfver det ultraröda spektrum - 1. Om spektrum i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Den 18 November:
1. Doc. Ekstrand höll ett föredrag om azofärgämnena.
2. Amanuens Palmær’ lemnade en redogörelse för A. nantesers
senaste undersökningar öfver pentametylenförcningars omvandling i
derivat af benzol, pyridin och tiofen. (Ber. XXII: 2827).
Nyare studieif öfver det ultraröda spektrum0).
Af Knut Ångström.
1. Om spektrum i allmänhet.
o
Ar 1880 upptäckte William Herschel tillvaron af strålande
värme-utom det synliga spektrum. Han visade nämligen, att i ett genom ett
prisma alstradt solspoktrum en känslig termometer angifver mer och
mer värme, ja mer ätj röda sidan af spektrum den föres, och att värme
kan iakttagas äfven ett godt stycke utom den yttersta synliga, röda
delen af spektrum. Sn^rt derefter gjordes upptäckten, att äfven spektrums
andra sida, den violetta, sträcker sig längre än ögat förmår iakttaga, i
det utom det synliga området ännu kemiska verkningar påvisades.
Dessa upptäckter medförde dock till att börja med icke synnerligen
stora resultat, dels emedan de experimentela hjälpmedlen till deras,
närmare utforskande äntfu voro allt för otillräckliga, dels emedan man
vid tolkningen af desamma begick vissa fel. Man ansåg nämligen då,,
att spektrum bestod af tre skilda delar, strålar med kemisk verkan, med
fysiologisk och med värmeverkan. Att i en och samma punkt af spektrum
två, ja till och med We af dessa verkningar kunde uppvisas, förklarades,
derigenom, att de tre nämnda områdena delvis täckte hvarandra, så att
de kemiska strålarna och värmestrålarna delvis sträckte sig in öfver da
synliga strålarnas område. Genom fortsatta undersökningar öfver dessa
fenomen har man dock mer och mer kommit till insigt om det
ohållbara i denna teori, och för närvarande gifves väl ingen fysiker, som
hyllar densamma. Allt hvad vi veta om ljusets och värmets natur talar
för, att alla dessa olika verkande strålar i rent fysikaliskt afseende blott
skilja sig från hvarandra genom olikhet i våglängd, och att den olika
verkan, de för öfrigt utöfva, just beror härpå. De ultravioletta strålarna,
hafva den minsta våglängden, mindre än 0,00039 mm, de synliga
omfatta våglängderna 0,ojoo39—0,00073, de ultraröda hafva alla en våglängd
större än 0,00073 mm. ;
Det sätt, hvarpå de olika våglängderna äro fördelade i ett spektrum,,
framstäldt genom brytning i ett prisma, är, som bekant, olika för olika
brytande, ämnen. Genom den deviation, som en stråle undergår genom
brytningen i prismat, kunna vi ej generelt och teoretiskt beräkna strålena
våglängd. Det finnes dock ännu ett sätt att framställa ett spektrum,,
nämligen med tillhjälp af de s. k. diffraktionsfenomenen. Låter man
*) Ehuru uppsatsen klan synas vara hufvudsakligen af fysiskt intresse, har Red.
med nöje sett sig i tillfälle att kunna få införa densamma, då den utan tvifvel är af
synnerligt intresse äfven för kemisten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
