Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7 och 8 - Ångström, Knut, Nyare studier öfver det ultraröda spektrum - 1. Om spektrum i allmänhet - 2. Äldre undersökningar öfver det ultraröda spektrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
strålningen falla in genom en glasplatta, på .hvilken man ritsat fina
streck, eller reflekteras mot en på liknande sätt behandlad platta af
spegelmetall, så uppstår genom detta s. k. gitter på bada sidor om den
genomgående eller reflekterade strålen som midtellinie två serier spektra,
liggande med sina violetta sidor mot midtellinien. I dessa spektra är
våglängdernas spridning eller dispersionen proportionel mot våglängden,
och med kännedom om gittrets beskaffenhet kan man här beräkna
våglängden för en stråle, då dess deviation från midtellinien är
bekant-Dessa bestämningar äro för spektralanalysen af största vigt, ty först
genom dem har ordning och reda blifvit införd vid detta studium. Så
länge nämligen blott det prismatiska spektrum beskrifves och aftecknas,
är det på grund af nyss omtalade förhållande snart sagdt omöjligt att
noga med hvarandra jämföra skilda forskares arbeten, under det att
våglängdsbestämningen deremot lemnar en gemensam jämförelseskala.
Den första verkliga precisionsbestämning af våglängderna för det synliga
solspektrum utfördes af Anders Jonas Ångström*), och denna bestämning
är ännu i dag på de flesta ställen, der spektralanaly tiskt studium drifves,
den norm, till hvilken alla våglängdsbestämningar hänföras. Emellertid
erbjuder det prismatiska spektrum, särskildt genom sin större ljusstyrka,
i vissa fall fördelar framför gitterspektrum och med tillhjälp af de
Frauenhoferska linierna i solspektrum, för hvilka våglängden genom nyss
omtalade arbete är känd, är det lätt att för hvarje prisma konstruera en
s. k. dispersionskurva, hvarigenom relationen mellan våglängd och
brytning angifves. Genom denna dispersionskurva kan man nu vid
spektralanalytiska arbeten i våglängd angifva läget af hvarje observerad
linie eller absorptionsband och förvandla, om så behöfves, teckningen
af det prismatiska spektrum till en teckning af normalspektrum.
Ångströms spektralatlas omfattar emellertid blott
våglängdsbestäm-rfingar för det synliga spektrum. År 1881 utsträcktes dessa bestämningar
till solspektrums ultravioletta del genom ett synnerligen framstående
arbete af Cornu**). Medelst en fotografisk metod bestämde han
våglängderna för de Frauenhoferska linierna från 0,000412 till 0,000295.
2. Äldre undersökningar öfver det ultraröda spektrum.
Undersökningen af det ultraröda spektrum har emellertid
erbjudit-de största svårigheter, och ännu i dag ega vi för utforskandet af dess
vidsträckta område ingen metod, som i detaljernas noggranhet kan täfla
med de resultat, som man vunnit med ögats eller fotografiens tillhjälp
i det synliga eller ultravioletta spektrum. Hufvudsakligen tre metoder
hafva med större fördel blifvit använda, en grundande sig på
fosforescens-fenomenen, en på fotografi och en tredje på bestämningar af värmet i
spektrum, således samma metod, som först ledde W. Herschel till
upptäckten af ultraröda spektrum.
*) A. J. Ångström. Spectre normal du soleil. Upsala. 1868. Utgången.
Reproduktioner finnas bland annat i: »Lehrbuch der Spektralanalyse» af Kayser (i half storlek) och
i Atlas till »Practische Spectralanalyse» af II. W. Vogel (hel storlek). En revision af
arbetet finnes i Acta Reg. Soc. Ups. af R.» Thalén.
**) Cornu. Sur le spectre normal du soleil, partie ultraviolette. Paris.
Gauthier-Yillars. 1881.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
