Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7 och 8 - Ångström, Knut, Nyare studier öfver det ultraröda spektrum - 5. Spektralanalys i ultrarödt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
spektrobolometriska metoden bör dock kunna leda till ännu
fördelaktigare resultat.
Det är min afsigt att nu i första rummet utsträcka dessa
undersökningar till gaser innehållande föreningar med kol. Det syntes mig då
vara af intresse att äfven studera det rena kolets absorptionsspektrum,
och resultatet af denna undersökning kan jag redan meddela. Den
punkterade karvan i fig. 2 visar oss absorptionen hos diamant*). Det
egendomliga och ganska beaktansvärda förhållandet visar sig här, att diamantens
absorptionsmaxima äfven ganska noga sammanfalla med de två
undersökta gasernas. Der gasernas första absorptionsband börjar, der börjar
äfven diamantens absorption, hvilken stiger till en viss styrka och
derefter synes aftaga något litet mellan de båda linierna. Yid den punkt,
der gasernas andra absorptionsband börjar, der springer äfven
diamantens absorption upp till ett maximum, som ganska nära sammanfaller
med gasernas. Detta absorptionsband sträcker sig emellertid längre åt
ultrarödt än gasbanden, och det försvinner aldrig fullständigt utan följes
slutligen af en stark absorption, som synes fortsätta öfver hela den
följande delen af spektrum (ensidig absorption).
Bland de få hittills utförda spektrobolometriska undersökningarna
intager en af W. II. Julius ett framstående rum.**). Julius har i detta
arbete visat, att de flesta lågor äro utmärkta för synnerligen
karakteristiska spektra i ultrarödt, hvilka äro kännetecknande för
förbränningsprodukterna. Han anser sig berättigad att draga den slutsats, att
vid en kemisk förbränning hvarje föreningsprodukt är utmärkt genom
ett »karakteriskt strålningsmaximum», kännetecknande »molekylernas
karakteristiska vibrationer», och han tror sig hafva funnit, att
våglängderna för dessa »karakteristiska maxima» äro större ju större
produktens molekularvigt är. Sålunda finner Julius t. ex., att Bunsens låga
ger två skarpt markerade maxima ett med våglängden 2,7 ett annat
och starkare af våglängden 4,57. Han visar nu, att dessa maxima
återfinnas, det förra i vätgaslågan, det senare i koloxidlågan, samt att
sålundaode båda maxima uppstå vid bildningen af vattenånga och
kolsyra. A fig. 3 hafva vi efter Julius återgifvit spektra för vätgas,
koloxid och för Bunsens låga. Vid förbränningen af kolsvafla finner han
fyra maxima, hvaraf han dock blott lyckas förklara tre, nämligen genom
bildning af kolsyra, Svafvelsyrlighet oöh, som mellanprodukt,
koloxi-sulfid.
Julius arbete erbjuder mycket af stort intresse, dock torde
slutsatserna om strålningsmaxima och molekularvigt vara något förhastade,
såsom vi lätt kunna finna genom en betraktelse af kolsyrans och
koloxidens absorptionsspektrum. En kropps strålning och absorption stå
nämligen, som bekant, i det närpaste samband med hvarandra, i det
att vid en viss temperatur kroppen utstrålar just de våglängder, som
den själf kan absorbera***). Jämföra vi Julius teckning af koloxidlågans
*) Materialet till denna, undersökning standes godhetsfullt till mitt förfogande af
Professorerna, Baron Nordenskiöld och Brögger.
**) Julius. »Recherches bolométriques dans le spectre infrarouge» Archives
néer-landaises, 22,310, 1888.
***) Denna absorptionslag finnes första gången tydligt uttalad af A. J. Ångström i
»Optiska undersökningar», Vet.-Akad. Handlingar, p. 338, 1853.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
