Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7 och 8 - Klason, Peter, Öfver framställning af klorgas i kemiska laboratorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Under förutsättning af tillräcklig mängd saltsyra erhålles naturligen
med olika brunstenssorter en något variabel procent af den beräknade
mängden klor. Af de brunstenssorter, jag har varit i tillfälle att i
berörda hänseende undersöka, har erhållits 75—85 procent af den
beräknade mängden klor. Till och med vid användning af ganska fint
pulveriserad brunsten har den erhållna mängden klor ej öfverstigit det
sednare talet. Bristen härrör till aldra största delen från osönderdelad
brunsten, alldenstund den mängd klor, som finnes i reaktionsvätskan
efter utvecklingens slut dels i fri form dels såsom högre klorider ej
öfverstiger 5 gm pr liter.
Den mängd saltsyra, som behöfves för att
till ofvan angifna grad dekomponera brunstenen,
är för olika sorter temligen densamma,
nemligen 41 36-procentig saltsyra på 1 kg brunsten.
Den lägsta halt af klorväte, som fordras
hos saltsyra för att med pulv. brunsten vid
vattenbads temperatur framkalla en svag
utveckling af klorgas, är 8 procent. Under
användning af 36-procentig saltsyra går sålunda
16 procent af klorvätet förloradt, och deii högsta
mängd klor, som kan erhållas af 1 1
36-procentig saltsyra, är följaktligen 174 gm. Yanligen
erhålles emellertid med 90-procentig brunsten i
bitar endast 125—140 gm Cl pr liter saltsyra.
För att möjliggöra regleringen af
klorström-men utan förlust af klor, en sak som i många
fall är önskvärd, har jag låtit förfärdiga en
apparat af bränd lera, hvars konstruktion synes af
vidfogade figur 1, som är 1/6 af naturliga
storleken. Apparaten är gjord i väsendtlig
öfverensstämmelse med de vanliga Kippska
apparaterna. Då emellertid leran tillåter en friare
behandling än glaset, så har den i de Kippska
apparaterna befintliga insnörningen af det undre
kärlet här ersatts af en silbotten (fig. 2),
hvarigenom apparatens funktionsförmåga ej
oväsendt-ligt ökas.
Den undre tubulus tillslutes medelst en
propp af bränd lera med en infälld
kautschuk-ring. 1 den öfre har jag användt en
kautschukpropp med glaskran*). Då emellertid en
glaskran kan inslipas lika väl i bränd lera som i
glas, är naturligtvis intet som hindrar, att
gummi-proppen helt och hållet uteslutes. Dä apparaten bäst uppvärmes i
vattenbad, hvilar den på fyra små fötter, för att erhålla nödigt kokrum
*) Smörjes proppen med vaselin, bibehåller den sin mjukhet och motstår mycket
länge klorens inverkan, hvilket beror derpå, att af klor och vaselin bildas en glasur på
proppen, hvilken utestänger klorens vidare inverkan. Glaskranen sjelf smörjes
lämpligast med smörfett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
