Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Men det var möjligt att draga ännu mer vidtgående slutsatser. Då
enligt Vant Hoff gaslagarna gälla för lösningar, och lösningarna af t.
ex. ättiksyra äro delvis dissocierade, så måste samma lagar, som för
delvis dissocierade gaser t. ex. N2 04 härledts ur mekaniska
värme-theorien och funnits vara riktiga äfven gälla för elektrolyternas t. ex
ättiksyrans lösningar. Den för gaserna härledda lagen lyder så:
Mängden af den ena sönderdelningsprodukten pr volymsenhet
gånger motsvarande mängd af den. andra
sönderdelningsprodukten är lika med en konstant*) gånger mängden af den
icke sönderdelade kroppen pr volymsenhet. Ostwald, som var
den första att tillämpa denna lag för svaga syror, varierade mängden
pr volymsenhet genom att ändra utspädningen, bestämde jonernas mängd
medelst ledningsförmågan och verifierade denna lag för 250 syror.
Vant Hoff och Reicher gjorde likartade bestämningar inom mycket
varierande utspädningar för åtskilliga syror och funno den på det bästa
bekräftad.
I dessa fall undersöktes endast en kropp, d. v. s. i lösningen
funnos dels osönderdelad kropp (syra) dels dess joner, men båda i lika
mängd. Det var icke utan intresse att undersöka om denna lag skulle
gälla äfven i fall de båda jonerna ej vore närvarande i lika mängd.
Om man t. ex. har ättiksyra i vattenlösning så finnas i lösningen de
tre kropparne OH3 COOH, jonen H och jonen CH3 COO; om man då
tillsätter ett acetat t. ex. Na CH3 COO så kommer en viss mängd af dess
jon CH3 COO (hvilken mängd kan beräknas) att sälla sig till de från
ättiksiran härrörande CH3 COO-jonerna, som äro i antal lika med de
äfvenledes från ättiksyran härstammande H-jonerna. Det kommer
således att finnas mer CH3 CO O.joner än H-joner i lösningen. Nu kan
H-jonernas antal dels beräknas med tillhjelp af ofvan angifna lag dels
direkt bestämmas genom att låta lösningen invertera rörsocker. Sådana
försök utfördes af mig för ättiksyra och myrsyra och förde till med
theorien fullkomligt öfverensstämmande resultat. Likaså lyckades det
att på detta sätt beräkna äldre af mig anstälda försök angående
reaktionshastigheten vid saponifikation af äthylacetat medelst ammoniak vid
närvaro af ammoniumsalter. I ännu ett tredje fall fans den bästa
öfverensstämmelse mellan theori och försök för blandningar af olika syror,
i hvilket fall mängden af dissocieradt väte bestämdes ur blandningens
ledningsförmåga. Med andra ord: det lyckades att på ett fullt
tillfredsställande sätt beräkna blandningars ledningsförmåga, när den i
blandningen ingående elektrolyternas ledningsförmågor vid olika
utspädningar voro kända, ett problem som förut länge väntat på sin lösning.
Ett annat fall, som blifvit nyligen behandladt af Nernst, låter
hänföra sig till denna grupp. Silfveracetat är ganska obetydligt lösligt i
vatten (till 1 procent). Detta kan ej bero på, att silfverjonen eller
ace-tionen är föga löslig, ty de kunna båda till mycket större mängd
finnas i vatten såsom i lösningar af silfvernitrat och af natriumacetat. Det
J,r således sannolikt, att silfveracetatets ringa löslighet beror derpå, att
odissocieradt silfveracetat är högst obetydligt lösligt i vatten (till om-
*) Denna konstant, som spelar en betydlig roll, kallas dissociationskonstanten för
den gifna elektrolyten, och är mycket olika för olika elektrolyter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
