Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 |
kring 0,i5 procent). Om man nu tillsätter till en mättad lösning af
silfveracetat ett annat silfversalt såsom silfvernitrat, så ökas mängden af
silfverjoner pr volymsenhet, och följden deraf blir enligt ofvan angifna
lag, att äfven mängden af odissocieradt silfveracetat måste ökas. Men
detta kan ej vidare hållas löst i vätskan, då den förut är mättad i
afseende på denna kropp, det nybildade odissocierade silfveracetatet
måste alltså falla ut. Det är lätt att med tillhjelp af ofvanstående lag
beräkna, huru mycket silfveracetat i hvarje fall blir qvar i lösningen för
en gifven tillsats af silfvernitrat. Räkningen gaf i hvarje fall god
öfverensstämmelse med erfarenheten, likaså förlopp saken vid tillsats af
natriumacetat.
Man kan gå ännu längre och teoretiskt bestämma de mängder af
fyra elektrolyter, som kunna finnas i en lösning och med hvarandra
vara i jemvigt. Såsom exempel kunna vi taga följande: Om
0,5-nor-mal NaCl-lösning blandas med 0,5-normal CH3 COOH-lösning så bildas
en viss mängd HCl och NaCH3 COO. Hum stora äro dessa
mängder? Theorien ger följande svar. Dessa kroppar bildas i så stor mängd,
att mängden af dissocieradt klorväte gånger mängden af
dissocieradt natriumacetat är lika med mängden af
dissocieradt klornatrium gånger mängden af dissocierad ättiksyra.
Det är alltid möjligt att beräkna dissociationsgraden för de fyra kroppar,
som hålla hvarandra i jemvigt, med tillhjelp af den förut omtalta lagen.
Om således dessa dissociationsgrader äro dx d2 d3 och d4 och x mängden
af bildat klorväte och natriumacetat, samt således (l—x) mängden af
resterande ättiksyra och klornatrium så blir:
dx d2y*= d3 d4 (1—x)2.
Ur denna enkla equation kan man således beräkna x. Men man
kan också på olika sätt experimentelt bestämma x. Exempelvis kan
man låta lösningen verka inverterande på rörsocker. Inversionens
hastighet blir olika, allt efter som man antar, att olika mängd klorväte
blifvit bildadt. Eller också kan man, såsom Ostwald gjort, bestämma
blandningens volym eller ljusbrytning (eller möjligen någon annan
fysisk egenskap). Dessa äro nämligen ej obetydligt olika, om man antar,
att lösningen innehåller 100 procent HCl eller 0 procent HCl (d. ä. 100
procent ättiksyra) och den verkliga volymen och ljusbrytningen falla
mellan dessa gränser. I förevarande fall finner man enligt någon af
dessa metoder (den första är i detta fall den känsligaste) att ungefär
99 procent af ättiksyran och klornatriumet bli oförändrade, 1 procent
omsätter sig till klorväte och natriumacetat. Theorien visar, att
förhållandet mellan mängderna af de båda syrornas salter förhålla sig
mycket nära, så som dissociationsgraderna af syrorna (utan
främmande tillsatser) vid lika utspädning, så snart
equiva-lenta mängder af syra och salt förefinnas. Ostwalds undersökningar
beröra just detta fall, och man kan således, då syrornas
dissociationsgrader af Ostwald tabellerats, jemföra de af honom funna siffrorna med
de af theorien fordrade. Jemförelsen visar en mycket god
öfverensstämmelse.
Men naturligtvis kan man beräkna det allmännare fallet, då syra
och salt ej äro blandade i equivalenta mängder. Dylika försök har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
