Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
på icke blott grupperna sjelfva utan ock på den relativa ställning, som
de intaga till hvarandra inom molekylen?
En annan fråga af stort intresse är, huruvida dessa äntipyretika i
fall af infektionsfebrar, såsom flere forskare velat göra gällande, blott
verka symtomatiskt d. v. s. motarbeta vissa symtom af sjukdomen eller
om de angripa sjelfva sjukdomsorsaken, som är bakteriernas utveckling
inom organismen och däraf följande protoplasmatiska omsättningar.
Härvid är att märka, att alla dessa ämnen, vare sig de tillhöra
alkaloidserien eller ej, hafva visat sig ega mer eller mindre kraftiga
antiseptiska egenskaper. Dels på grund häraf, dels på grund af flere andra
iakttagelser är det i sjelfva verket mycket sannolikt, om ock ingalunda
ännu bevisadt, att dessa läkemedels verkan i febrar icke blott består
däruti, att de inverka på de feberbeherrskande nervcentra och därigenom
förhindra temperaturstegring utan ock däruti, att de döda sjelfva
infek-tionsmikroberna eller kanske äfven däruti, att de inverka på de
protoplasmatiska processer, som äro förmedlare af omsättningsprocesserna i
organismen, d. v. s. att de äro verkliga läkemedel för sjukdomen. Ty
huru skulle man annars kunna förklara, att deras värmenedsättande
förmåga gör sig föga eller icke gällande på friska eller eljes feberfria
personer? Och kininet verkar lika säkert vid de ofta feberfria frossorna
och vid feberfria malariasymtom, där det ja ej kan vara tal om någon
antipyretisk inverkan. Då man vidare kan förekomma malariasjukdom
genom kinin, kan det ju därvid ej vara fråga om att häfva febern, då
sådan ännu ej förefinnes. (Forts.)
Några metallarseniders uppkomst på våta vägen.
Áf Ludv. Stahre.
Att metallarsenider uppkomma på våta vägen, är visserligen icke
alldeles obekant. Uppgifterna i den kemiska literaturen, för så vidt
jag känner den, äro dock i detta afseende synnerligen knapphändiga.
De beröra — och detta ganska ofullständigt — hufvudsakligen blott
arsenikvätets förhållande till vissa metallsalter. Huru de s. k. ädla
metallernas salter dervid reagera, är bekant. Äfven känner man något
så när arsenikvätets förhållande till koppar- och qvicksilfversalter.
Deremot är dess inverkan på öfriga oädla metallers salter, järnklorid kanske
undantagen, föga undersökt.
I Berzelii handbok, 5:te uppl. 2, 265 heter det visserligen: »i de
oädla metallernas lösningar oxideras endast vätet och arseniken utfaller
med den af vätet reducerade metallen», om fri eller bunden angifves
ej. Åf fortsättningen framgår det uppgiften egentligen syftar på
qvicksilfverklorid och kopparsulfat.
I Grahem-Ottos handbok, sista uppl. 2, 454 anföres, att om
arsenikväte inledes i lösningar af »icke lätt reducerbara oxider, så oxideras
dervid endast vätet, och en arsenikmetall uppkommer», men äfven här
anföras endast koppar- och qvicksiifversalterna.
Då jag aldrig kunnat förstå, hvarför man prisar det s. k. Hager sk a
profvet, under det att man förkastar eller knapphändigt behandlar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
