- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / II. årg. /
27

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

Marshska, oaktadt båda hafva samma reaktion till underlag, och det
väl låter tänka sig, att Marshska profvets försämrade rykte tilldels kan
tillskrifvas otillräcklig kännedom om, hvilka de ämnen äro, som störande
inverka vid utvecklingen af arsenikväte, så har jag, vid den tid på
året, då arsenikundersökningar utgjort föremål för undervisningen på
Parmaceutiska Institutets laboratorium, plägat anställa ett och annat
försök för utredandet af denna fråga, och dervid äfven förts in på
kapitlet om metallarseniders uppkomst på våta vägen. Det har då visat
sig, att äfven några af järngruppens metaller, nämligen järn, kobolt
och nickel, med lätthet bilda i svafvel- och saltsyra svårlösliga arsenider.
Alldeles utan fingervisningar är man dock icke, i detta afseende.
Jag påminner om Wöhlers iakttagelse (Berz. årsb. 1840), att vid
upplösning af arsenikhaltigt järn i utspädd svafvelsyra intet arsenikväte
bildas (se äfven Eggertz »Om pröfning af jern etc.» p. 123) samt om
Berzelii uppgift (samma årsb. p. iss) att arsenikjärn bildas i Marshska
apparaten, om järn användes i stället för zink. Såsom fingervisning
torde ock kunna betraktas vissa naturligt förekommande eller med
konst framstälda arsenikmetallers olöslighet i salt- och svafvelsyra t. ex.
järn-, kobolt- och nickelarsenidernas.

Iakttagelsen, att ferrosulfat satt till Marshska apparaten i hög grad
hindrade utvecklingen af arsenikväte och verkade uppkomsten af ett
svart arsenikjärn, föranledde försök med större arsenikmängder, under
användning af dels saltsyra dels af svafvelsyra. Försöken gåfvo för
handen, att syrans natur var af betydelse; de utfördes sålunda, att
arseniksyrlighet och metallsaltet, i förhållandet 1: 3 à 5 d. löstes i syra
af växlande koncentration och försattes med ren, i syrorna fullständigt
löslig zink i tillräcklig mängd. Sedan arseniken efter flitig omskakning
utfälts ur lösningen aflägsnades olöst zink, fällningen togs på filtrum,
tvättades med utspädd syra, vatten, sprit och eter samt torkades hastigt
vid + 110° C.

De så beredda preparaten voro grå- till brunsvarta, innehöllo
vanligen små glänsande partiklar, men visade sig under mikroskopet bestå
af ett vanligen amorft, någon gång otydligt kristalliniskt-tradigt pulver,
olösligt i kall, något lösligt i kokande 25-procentig saltsyra. Yid
upphettning i smal kolf afgaf järnpreparatet mycket, koboltpreparatet nästan
ingen arzenik.

Järnpreparaten egde följande sammansättning:

A. Ur saltsur lösning.

1. 1 d. As2 O3 + 3 d. Fe SO4 + 100 d. 1,5 proc, H Cl+Zn; Fe = 1,245 proc,

2. 5d.As2O3 + 12d.FeSO4 + 250d. lOproc. HCl+Zn; » = 8,41 »

3. Id. As2O3 + 3d. FeSO4 + 100d. 15 proc. H Cl+Zn; »=19,56 »

4. 1 d. As2 O3 + 5 d. Fe So4 + 100 d. 25 proc. H Cl+Zn; » = 19,i2 »
6. Lika som 4, men As2 O3 tillsättes långsamt och sist; » =19,06 »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:05:49 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1890/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free