- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / II. årg. /
28

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

B. Ur svafvelsur lösning.

1. 1 d. Ás2 03 + 3 d. Fe So4 + 100 d. 3 proc. H2SO4+Zn; Pe = 37,i2 proc.

2. ld.AsaOg + Sd.FeSC^ + lOOd. 10 proc. H2SO4+Zn; »=37,23 »

3. Id. As2O3 + 3d.PeSO4 + 100d. 20proc.H2SO4+Zn; »=-36,2 »

Procenttalen äro medium af 2 bestämningar.

Preparaten äro beredda och analyserna utförda af stud. J. H.
Grönvall.

Af försöken framgår, att arsenikjärnet lättast bildas i svafvelsura
lösningar, samt att svafvelsyrans koncentration dervid icke har någon
betydelse. Det ur svafvelsur lösning fälda har formeln Pe3 As4, i
hvilken järnhalten är 35,9 proc, har alltså leukopyritens sammansättning.

Ur saltsura lösningar åter falla järnfattigare fällningar; järnhalten
synes växa med syrans koncentration.

Det torde få betraktas såsom mer än en tillfällighet, att tre af
preparaten höllo 19 till 20 proc. järn. De komma ganska nära den
empiriska formeln Pe As3, som i naturen har sin motsvarighet i
tesseral-kisen Co As, och skulle ega en beräknad järnhalt af 19,9 proc. Det
är ju dock möjligt att en blandning af en järnarsenid med arsenik
förelegat. I tanke att öfverskott af arsenik kunde aflägsnas genom
energisk behandling med nascerande väte, bereddes ett preparat under
användning af 50 d. zink och några hundra gram 25-procentig H Cl
på 1 d. As2 O3 jemte nödig mängd PeSO4. Resultatet blef ett preparat
med endast 11,6 proc. järn. Försöket hvilade också på en falsk
förutsättning; nascerande väte verkar icke eller ytterst svagt på utfäld
arsenik, sedan denna öfvergått i svart, kristallinisk form. I återstoden
från ett prof, vid hvilket endast användes arseniksyrlighet, zink och
saltsyra, hvarest järnsaltet alltså uteslöts, och ur hvilket väl väte, men icke
något arsenikväte utvecklades (prof med Hagers reaktion) kunde
arsenik i riklig mängd påvisas. Denna iakttagelse är säkerligen gjord
förut, men omnämnes icke direkt i våra handböcker. Den förklarar
förhållandet, att då för stora mängder arseniksyrlighet på en gång sättes
till Marshska apparaten, motsvarande arsenikmängd icke återvinnes i
arsenikspegeln (se Graham-Otto 2: 521).

Motsvarande kobolt- och nickelfällningar har jag, af skäl som här
icke behöfva anföras, egnat endast en ytlig undersökning.
Koboltfällningen höll 20,7 proc. kobolt, motsvarar alltså formeln CoAs3
(tesse-ralkisens formel). Mckelfällningen, som dock ej var analysren,
innehöll 31,9 proc. nickel, tyckes alltså närmast motsvara formeln Ni3 As4
raed 34 proc. Ni.

Optisk analys af oljor och fett.

På grundvalen af den förändring, värdet å brytningsexponenten
för åtskilliga slags oljor visat sig undergå genom andra, vid deras för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:05:49 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1890/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free