Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
uen (öfver 60) af olika klasser, för att utröna i hvad mån de upptagas
af gråa jernsubstansen. Han fann därvid, att af öfver 22 färg-baser
färga flere än 9, af 19 primära färg-syror och - nitr o föreningar färga blott
2. näml. alizarin och aurantin och af öfver 20 sulfonsyror färgar icke
en enda.
Enklast låta nu dessa fakta förklara sig genom det antagandet, att
den gråa hjernsubstansen blott förmår att upptaga sådana ämnen, som
i blodet eller safterna förekomma i fritt tillstånd eller äro mycket löst
bundna ungefär så, som eter ur en vattenlösning blott kan extrahera
sådana ämnen, som förekomma i fritt tillstånd d. v. s. icke äro bundna
af i lösningen förefintliga syror eller alkalier. Nu är att märka, att
blodet är alkaliskt och binder således kemiskt de starkare syrorna men
lemnar baserna fullkomligt oberörda, och däraf förklaras, hvarför a ena
sidan icke ett enda färgämne, som tillhör de starka sulfonsyrornas klass,
och icke häller de allra flesta »primära färgsyror» och nitroföreningar
(nitrofenoler) upptagas af hjernsubstansen, under det att å andra sidan
just bland färgbaserna de flesta »neurotropa» färgämnena äro att finna*).
Hvad fenolerna beträffar, så äro de, så länge de icke utom hydroxyl
innehålla starkt sura grupper såsom nitrogrupper, så svaga syror, att
de frigöras ur sina salter af kolsyra och till och med vid stark
utspädning och detta förklarar, hvarför alizarin, som ju är en fenol, kan färga
hjärnsubstansen. Och det sätt, på hvilket denna färgas af alizarin,
utgör i sjelfva verket en eklatant bekräftelse på teoriens riktighet. Fastän
en röd-violett lösning af alizarinnatrium insprutades i ådrorna färgades
hjernan icke röd utan gul med samma nyans som fri alizarin sjelf,
hvilket visar, att färgämnet måste hafva frigjorts, innan det upptogs af
hjärnsubstansen.
Det finnes icke det minsta skäl att betvifla, att färglösa kroppar i
hufvudsak förhålla sig såsom färgämnena. Från denna synpunkt
förklaras också lätt den Öfverraskande farmakologiska iakttagelsen, att
giftiga kroppar genom inträde af en sulfön syregrupp pläga förlora sina
giftiga egenskaper. Ehuru fenol är ett starkt gift, kan fenolsulfonsyra
intagas i alldeles kolossala doser (30—40 gr.) utan skada. Liknande
iakttagelser hafva blifvit gjorda vid anilin, fenylhydrazin och en hel
rad andra ämnen. Då alkaloiderna, såsom basiska kroppar, måste
förekomma i fritt tillstånd i blodet och således lätt kunna afficiera hjärnan,
förklaras däraf åtminstone delvis deras egenskap af kraftiga gifter.
Något mera kompliceradt än i ofvan omnämnda fall, hvari en
indifferent väteatom är ersatt af en svafvelsyrerest, ställer sig saken vid
^tersvafvelsyrorna, der svafvelsyregruppen inträder i en hydroxylgrupp.
Baumanns iakttagelse, att etersvafvelsyror af fenoler bilda relativt
ogiftiga ämnen, grundar sig nu enligt Ehrlichs teori dels därpå, att den
med giftiga egenskaper belastade hydroxylgruppen elimineras, dels därpå
*) De icke neurotropa färgbaserna utgöras till största delen af
trifenylrnetanderi-vaten, af hvilka intet enda färgar hjernsubstansen. E. har icke försökt att gifva någon
förklaring på deras afvikande förhållande. Möjligen beror det dock därpå, att dessa
färgämnen äro salter, hvilka kunna sönderdelas af blodet, så att fri bas uppkommer.
Om nu också denna upptages af hjärnan, kan den där icke iakttagas därför, att den
fria basen hvarken sjelf är färgad eller är ett färgämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
