Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Som bekant yar en af de ursprungliga svårigheterna vid
Boussig-naults förfarande, att baryten efter någon tids användning förlorade sin
förmåga att vidare absorbera syre. Detta har öfvervunnits dels genom
en mycket sorgfällig framställning af bariumoxiden med hänsyn till dess
såväl kemiska som specielt fysiska egenskaper, dels genom en
omsorgsfull rening af den öfver den upphettade baryten ledda luften och dels
slutligen genom förökadt tryck vid oxideringen och förminskning af
detsamma vid desoxidationen.
Hvad baryten beträffar måste denna framför allt vara porös och
hård. Detta ernås bäst genom att utgå från nitratet som råmaterial.
Detta upphettas i chamottedegel uti kokseld till omkring 880°, hvarvid
det hastigt smälter och sönderdelas under utveckling af syrgas och
qväfoxid. Denna sönderdelning fortgår vid pass 3 timmar under hvilken
tid innehållet i degeln i följd af gasutvecklingen förblifver i liflig rörelse.
Efter denna tid återstår en porös massa, som upphettas ännu en timma
för att fullborda sönderdelningen. På detta sätt erhålles en på samma
gång hård och porös baryt. Kostnaden för densamma uppgifves belöpa
sig till ej fullt 150 kronor pr 100 kg.
En omsorgsfull rening af den till användning kommande luften är
äfven af största vigt för metodens framgång. Härtill tjena ett eller flere
torkrum fylda med bränd kalk, och ett torn, fyldt med stycken af kaustikt
natron. Luften ledes först genom kalken och derpå genom natronet och
är sedan nästan fri från kolsyra och vatten. Den mycket ringa
fuktighetshalt, som qvarblifver, synes ej inverka störande, snarare tvärt om.
För en genomsnittshalt af fuktighet i luften af 1,25 procent, hvilket är
fallet i England, kunna 1,000 kg kalk rena (teoretiskt) 85,000 m3 luft,
och i praktiken uppnås ungefär 70 à 80 % af denna verkningsgrad.
Natronåtgången är mycket liten, hvadan sålunda kostnaderna för denna
reningsprocess äro mycket små.
Sjelfva oxidations- och desoxidationsprocesserna verkstäldes först
i horisontelt inmurade stålretorter och på det sätt, att oxidationen
verkstäldes vid en temperatur af omkring 600° C. och 3/4 atmosferers
öfvertryck samt desoxideringen vid cirka 850° C. och under inverkan af en
vacuumpump. Retorternas anordning i horisontel ställning medförde
emellertid åtskilliga olägenheter. Sålunda bildade sig genom
barytstyckenas fastare sammanlagring luftkanaler i retorternas öfre del, så att
oxidationen blef ofullständig, och vidare visade det sig svårt att hålla
förbindelserna mellan de olika retorterna täta, hvarjemte äfven sjelfva
retorterna ledo af de oupphörliga temperaturförändringarna. Dessa
svårigheter öfvervunnos dels genom att inmura retorterna i vertikal
ställning och dels framför allt, att man kunde hålla konstant temperatur
under hela processeen. Det blef nämligen utrönt att bariumoxiden vid
omkring 700° C. temperatur och 3/4 atmosferers öfvertryck i
tillfredsställande grad upptog syre, och att den bildade bariumsuperoxiden vid
samma temperatur och vacuum af 50 m. m. qvicksilfver åter afgaf större
delen af det absorberade syret. Teoretiskt kan 1 kg. baryt absorbera
och följaktligen åter afgifva 1,2 hi. syre. Yid den äldre metoden med
vexlande temperaturer för oxidering och desoxidering uppnådde man
ungefär 50 procents verkningsgrad, under det att med det nu följda
förfarandet blott cirka 10 liter syre för hvarje operation erhålles pr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
