Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
medan qväfve-, kalk- och fosforsyre-absorptionen fortgår ungefär såsom
förut. Under fjerde eller sista perioden cl., kornets mognadstid, fortfar
produktionen af organisk substans, om än icke lika energiskt som
under c; qväfve och fosforsyra upptagas nästan lika lifligt som under
b—c, deremot befinna sig kali och kalk i aftagande, det senare med
anledning deraf att äldre blad och sidoskott dö bort och gå förlorade
och med dem en del kali och kalk. Tid tiden för mognaden blir
växten i följd häraf vanligen rikare på qväfve och fosforsyra, men fattigare
på kali och kalk än vid tiden för blomningen.
Af kurvorna framgår ögonskenligen, att korn plantan under sin
tidigaste utveckling i stor mängd upptager kali, kalk, qväfve och
fosforsyra, framföralit de båda först nämnda. Det är också bekant, att vårt
hasta maltkorn växer på kalkrik jordmån och genom Wagners
kulturförsök *) är kornets starkt utpräglade behof särskildt af kaligödsling
ställdt utom hvarje tvifvel. Isynnerhet framträder kornplantans
anspråk på riklig näring under första veckorna af hennes tillvaro och det
är deraf klart, huru tacksamt detta säde måste vara för ett tillskott af
näringsämnen i sådan form, som den unga växten utan vidare förmår
upptaga. Af det förlopp, som absorption och produktion sedermera
tager, är också tydligt att gödslingsämnen, som blott efter lång tid
öfvergå i njutbara former icke lämpa sig för kornet, för hvars direkta
gödsling lätt assimilerbara näringsämnen uppenbarligen äro att föredraga.
Erfarenheten har också gifvit vid handen, att färsk stallspillning för
ingen del passar för kornet, men att deremot konstgjorda
gödslingsämnen visa särdeles god verkan, i öfverensstämmelse med hvad man kan
sluta sig till af det absorptionens förlopp, som är egendomligt för denna
växt.
I sammanhang härmed fäster Liebscher uppmärksamheten också på
det kända förhållande, att vissa kornsorter, som hafva en längre
växt-tid än andra, i regeln äro mera gifvande. Man har iakttagit, att sådana
sorter gå i ax senare; för den del af tillväxten, under hvilken
absorptionen är synnerligen liflig, disponera de med andra ord öfver en vida
längre tid än de andra och äro på grund häraf i stånd att bättre och
fullständigare än dessa tillgodogöra sig det befintliga näringsförrådet.
Att deras afkastningsförmåga härigenom skall blifva större, ligger i
sakens natur och vi hafva således i det förlopp, som absorptionen under
växtens utveckling tager, funnit en lika enkel som naturlig förklaring
af denna företeelse.
2. Hafre. Under första utvecklingsperioden a. utmärker sig
äfven hafreplantan, om än icke i samma höga grad som kornet, för en
öfvervägande absorption. Då kornplantan på de första tre veckorna
producerade, såsom vi sett, omkring 20 proc. af hela sin organiska massa
under samtidig absorption af icke mindre än 45—75 proc. af alla
näringsämnena, medhinner hafren på samma tid knappt hälften af detta
arbete eller resp. 10 proc. organisk substans, och 20—30 proc.
näringsämnen. Lifsprocesserna förlöpa med andra ord mycket långsammare
hos hafren än hos kornet och det senare, som under de första dagarne
*) Se härom L. F. Nilson, anförande vid K. Landtbr.-Akad. sammanträde den 16 Sept.
1889, denna tidskr. 18 .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
