- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / II. årg. /
67

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

67

bildadt rotsystem hemtar sin näring ur en vida större jordrymd än en
annan, hvars rötter blott nå en obetydlig utveckling; den förra skulle
måhända vara i stånd att ur en jemförelsevis mager jordmån upptaga
lika mycken näring som den senare ur en bördig. Enligt alla
föreliggande undersökningar är en betydlig olikhet i detta hänseende
verkligen rådande mellan hafrens och kornets rötter, och sammanställer man
detta sakförhållande med hvad här ofvan blifvit anfördt om dessa båda
vårsäden, så torde det icke blifva så oförklarligt, hvarför hafren ställer
så små anspråk på jordmånon i jemförelse med kornet.

Koloxidens inverkan på nickel.

I Journal of the chemical Society 1890. Transactions p. 749—753
förekommer en uppsats af Moud, Langer och Quincke af följande
märkliga innehåll:

Leder man vid 350—450° C. en ström af koloxid öfver finfördelad
nickel, så bildas kolsyra och ett af nickel och kol bestående svart amorft
pulver, hvars sammansättning varierar med den använda temperaturen
och tiden för inverkan. Omsättningen, hvarvid en ringa mängd nickel
förmår sönderdela en mycket stor qvantitet koloxid, är till en början
fullständig, men reaktionsförmågan aftager snart, utan att likväl helt
och hållet upphöra förrän efter några veckors förlopp. Författarne, som
närmare studerat förloppet vid denna reaktion, erhöllo en produkt med
85 proc. kol och 15 proc. nickel, ur hvilken syror blott delvis utlöste
metallen. Leddes vattenånga deröfver vid 350° O., bildades kolsyra och
väte, men icke ens spår af koloxid. När substansen fick kallna i en
ström af koloxid, och den bortgående gasen inleddes i lågan af en
Bunsens brännare, blef hon starkt lysande, och när glasröret, hvarigenom
gasen leddes, utsattes för upphettning, afsatte sig å dess väggar en
spegel af metallisk nickel jemte en ringa mängd kol. Yid närmare
undersökning visade detta sig bero derpå, att gasen höll inblandad en
förening af nickel, kol och syre med högst oväntade egenskaper.

För att framställa denna förening fyller man ett förbränningsrör
med nickeloxid, som reduceras medelst väte vid en temperatur af
omkring 400° C. Sedan metallen afkylts till vid pass 30° C, leder man,
utan att vidare upphetta röret, ren och torr koloxid derigenom och
låter bortgående gas passera genom ett i en köldblandning nedsatt Y
rör, då större delen af nickelföreningen kondenseras deri till ett fluidum.
Den bortgående gasen håller emellertid ännu omkring 5 vol proc. af
densamma, hvarför man bör uppsamla och torka den, för att ånyo låta
den passera öfver metallen. Förtätas efter en tids förlopp ingen vätska
mer, så upphettar man åter metallen till 400° C. i en långsam ström
af ren vätgas, hvarefter röret får kallna, innan metallen deri ånyo
utsättes för inverkan af koloxid. Hvarje gång erhöllo förf. på detta sätt
10—15 gr. af den nya föreningen, som de benämna nickelkoloxid.
.Den bildar en färglös vätska af sammansättningen Ni(CO)4, som kokar

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:05:49 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1890/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free