- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / II. årg. /
70

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70 !

Genom inverkan af halogenalkyler på qväfvevätesyrans alkalisalter

erhåller man dess esterarter; en sådan ester har i sjelfva verket länge

varit känd. Peter Griess beskref nämligen redan 1864 en diazobenzoli-

• . Æ

mid C6 H5 N\_l, som ingenting annat är än qväfvevätesyrans fenylester.

N.

Natroncellulosa.

Efter allt att döma var det vid Manayunk Wood Pulp Works C:o’s
fabrik i Manayunk vid Schuylkill nära Philadelphia, som första gången
kemisk trämassa framstäldes fabriksmässigt genom kokning af trä med
enbart natronlut. Ar 1852 hade Coupier och Mellier gjort försök med
att koka trä med alkalier, särskildt natronlut, och två år derefter (1854)
erhöllo Burgess och Watt patent på en metod att framställa cellulosa
genom att under 6 timmars tid koka sönderskuret trä vid 6—8
atmosferers tryck med natronlut af 12° B. (8 proc. NaOH). Det var på
grundvalen af detta patent som den ofvannämnda stora amerikanska fabriken
kom till stånd år 1862. Redan före denna tid hade emellertid
ansträngningar gjorts att finna på lämpliga metoder, att genom kombinerad
behandling af trä med syror och alkalier framställa cellulosa eller kemisk
trämassa. Dessa bemödanden, för hvilka väl merendels den^tanken låg
till grund, att det genom materialets föregående behandling" med syror
skulle blifva möjligt att ur veden ej blott lättare få en god trämassa
utan också samtidigt derur erhålla socker, som sedan åtminstone skulle
kunna tillgodogöras genom jäsning, kröntes med ringa eller ingen
framgång af skäl, som jag ej här vill inlåta mig på. Medan man i Europa
länge nog sysslade med försök i denna riktning, hade i Amerika
utvecklat sig en ansenlig fabrikation af kemisk trämassa (natroncellulosa).
Omsider började man äfven på denna sidan af Atlanten att träda i
amerikanarnes spår och flera uppfinnare {Tessié du Mothay, Sinclair
Adamson etc.) framträdde med metoder, hvilka naturligtvis framför alla
andra voro egnade att lösa problemet ifråga. En opartisk granskare
kan emellertid i de allra flesta fall ej finna någon somhelst principiell
olikhet eller ens något afgjordt företräde hos den ena metoden framför
den andra eller hos någon af dem allesammans framför den
ursprungliga af Burgess och Watt angifna, beträffande de punkter, som från
kemistens synpunkt äro af det största intresset, nämligen den använda
lutens styrka, beskaffenhet och mängd, kokningstidens längd,
koktemperatur o. dyl. Den föreställning, man efter granskning af de många
olika uppgifterna får, är den, att man ej behöfver så ängsligt fasthålla
vid föreskrifterna utan kan nästan efter behag variera de ofvan
omnämnda faktorerna och ändock erhålla ett godt resultat.

Huru hänger det nu ihop med denna sak? Kan t. ex. en längre
kokningstid ersätta en större mängd eller en starkare lut? Dessa och
andra dylika äro frågor, som i brist på offentliggjorda, utförliga
undersökningar hvarje fabriksledare måst genom långvariga och besvärliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:05:49 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1890/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free