Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 i
drog 3 timmar. När det i tabellen står 6 eller 9 timmar, menas
dermed, att kokningen upprepades ännu en eller två gånger med nya
vätskemängder, då naturligtvis siffrorna angifva de vid två eller tre
kokningar utlösta qvantiteterna.
Af försöken kunna följande resultat dragas: Cellulosa — d. v. s.
renaste filtrerpapper — afgifver vid kokning under vanligt tryck spår
af socker. Genom användning af högre tryck ökas lösningens
sockerhalt, men först vid 20at- tryck hydratiseras cellulosan och öfvergår i
hydrocellulosa C12H22O1]L. En färgning i rödt, som papperet visar med
floroglucin och saltsyra, är intet bevis för närvaron af inkrusterande
ämnen.
Trä afgifver vid kokning med vatten vid vanligt tryck temligen
betydliga mängder lösliga ämnen. Yid ökadt tryck växer vattnets
lösande förmåga ansenligt och är störst vid 5at-, men aftager sedan. Jemte
socker (som åtminstone ej är endast dextros) fins i lösningen andra, af
alkohol fällbara, dextrinartade ämnen.
Rörande inverkan af lut må följande resultater af förf:s
undersökningar framhållas: Cellulosa är mer eller mindre löslig i het natronlut.
Ju högre lutens temperatur är och ju större dess koncentration ja större
är lösligheten. Kokningstiden inverkar ock, men i mindre grad. En
långvarigare kokning kan endast till en del ersätta en större
koncentration. Ur lösningarna erhållas med alkohol fällningar (enligt Koch
föreningen 4C6HI0O5. NaOH), hvilka efter kokning med svafvelsyra
reducera alkalisk kopparlösning. Af syror utfällas bruna ämnen af obekant
natur. I båda fallen äro fällningarna ymnigare ju högre lutens
temperatur och ju större dess koncentration varit. Fehlings lösning
reducerades ej direkt af lösningarna. Eter utdrog helt ringa qvantiteter
och dessa gåfvo ingen färgreaktion med floroglucin och saltsyra.
Graw angripes lätt till och med af utspädd lut vid högre tryck
och temperatur. Lösligheten stegras äfven nu med temperaturen, men
i ännu högre grad med lutens koncentration. Längre kokning ersätter
endast till en del större koncentration. Om cellulosahalten antages
utgöra 54 proc. och mängden inkrusterande ämnen 46 proc, så utlöses
en qvantitet, motsvarande denna senare siffra, genom en tre timmars
kokning med en lut af eg. v. I.043 (3 proc. NaOH) vid ett tryck af
5—6at-; med en lut af eg. v. l.oo (8 proc. NaOH) vid ett tryck af
4—5at-och med en lut af eg. v. I.162 (14 proc. NaOH) vid ett tryck af 2 —3at.
Yid långvarigare kokning (t. ex. 9 timmar) fås samma resultat redan,
vid vanligt tryck med en lut af eg. v. I.09 (8 proc. NaOH).
Lösningarna gifva först då någon större fällning för alkohol, om
mera koncentrerad lut (af eg. v. I.162) och högre tryck användes.
Fällningarna förvandlas genom kokning med syror lätt i ämnen, som
reducera Fehlings lösning. Syror fälla humusartade, bruna ämnen.
Lösningarna sjelfva reducera ej Fehlings lösning. Extraheras de efter
sur-göring med eter, så utdragas bruna ämnen, hvilka i några fall gifva
röda färgningar med floroglucin och saltsyra.
Bok förhåller sig i hufvudsak på samma sätt, ehuru lösligheten i
det hela taget och särskildt gent emot svagare lut är något större,
beroende på större halt af inkrusterande ämnen. En bestämd olikhet
framvisa lösningar ur bokved i jemförelse med dylika ur gran, i det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
