- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / II. årg. /
102

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

form, hvilken förändring visar sig vara permanent. Vid ännu starkare
upphettning sönderdelas den och afger antändbara kolväten.

Vatten upptages långsamt af kautschuk (på en månad cirka 15 à
25 proc. af vigten vid vanlig temperatur, men lättare i värme) och
ur-torkningen tager äfven mycket lång tid. 1 luften omvandlas (oxideras)
den, särskildt då den omvexlande utsättes för solljus och fuktighet.
Som lösningsmedel för kautschuk har man funnit eter, kloroform,
benzin, terpentinolja, petroleum och kolsvafla. I intet af dessa
lösningsmedel kan man dock säga, att kautschuken ger hvad man strängt taget
menar med en lösning. Den sväller först starkt, ända till 7 à 8 gånger
sin ursprungliga volym, derpå löser sig den slemmiga substansen, och
vid omröring förlorar äfven den trådiga delen (utan att egentligen lösa
sig) sin form och det hela bildar en klibbig, homogen massa, hvilket
förhållande är af stor vigt vid åtskilliga af kautschukens praktiska
användningar, såsom för tillverkning af vattentäta väfnader etc. Af
utspädda syror och alkalier angripes kautschuk föga eller alls icke, men
deremot förstöres den af koncentrerade, specielt i värme.

Vanligen delas handelns råa kautschuk i tre hufvudgrupper:
amerikansk, afrikansk och asiatisk (som äfven innefattar den från de
australiska öarna härstammande), hvilka grupper dock inom sig förete en
mängd olika variteter, beroende på framställningssätt, arten af det träd,
hvarur den erhållits etc.

Främsta rummet bland de kautschukexponerande länderna på
verldsutställningen i Paris 1889 intogs otvifvelaktigt af Brasilien, som äfven
hittills är det land, der de största qvantiteterna framställas. De bästa
sorterna äro kända under namn af Parakautschuk, hvaraf särskiljas
hufvudsakligen, tre qvaliteter: Para-fin, Para-halffin och Sernamby (eller
»negerhufvud»). Skillnaden på de båda första är att Para-halffin ej
koagulerats med nödig omsorg, utan innesluter mycket föroreningar af
sand, lera ete. Båda dessa förekomma emellertid vanligen i fläsk- eller
päronform. Sernamby, som erhålles af affallet vid den egentliga
Parakautschukens beredning (det som spilles på marken ete), förekommer
i block, som ofta äro sferiska, hvaraf namnet negerhufvud. Utom
Parakautschuk, som fås af Hevea brasiliensis, exporterar Brasilien s. k.
Mangabeira, som har mindre värde och utmärkes af hög vattenhalt,
Ceara, som är gulaktig, oren och likaledes mindre värdefull etc. Para
förefans i särdeles vackra samlingar utstälda af brasilianska regeringen,
hrr Menier och Saint-Anna Nery etc. Sernamby utstäldes af Boris och
Saint-Anna ISFery samt Mangabeira af Lacerda & C:o, Boris ni. fl.

Under året 1887—1888 skördades i Brasilien 15,766,000 kg.
kautschuk, hvaraf exporterades till Nordamerikas förenta stater 10,110,000
kg. och till Europa 5,280,000 kg.

Af de olika qvaliteterna exporterades:

Para-fin.......................................... 9,477,000 kg.

Para-halffin ................................... 1,030,000 »

Sernamby ....................................... 3,760,000 »

Öfriga slag....................................... 1,123,000 »

15,390,000 kg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1890/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free