- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / II. årg. /
107

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

Vulkaniseringsapparater för ånga utgöras af ett slags vanligen
horizontela ångpannor eller autoklaver af 70 à 80 centimeters diameter
och 10 a 20 meters längd, hvari ånga till 3 à 4 atmosferers tryck
införes. De föremål, som skola vulkaniseras, placeras i små vagnar, som
rulla på en genom hela ångpannan gående liten jernväg. Tiden för
vulkaniseringen, hvarvid temperaturen är cirka 125°—140° C, är från
1 till 2 timmar.

Yulkaniseringsapparaterna för hett vatten utgöras äfvenledes af ett
slags autoklaver, som dock äro vertikala. Dessa fyllas till en del med
vatten, hvari de föremål, som skola vulkaniseras, införas, hvarefter
autoklav ernås lock hermetiskt tillslutas, och ånga af högt tryck införes,
så att vattnets temperatur stiger till den för vulkaniseringsprocessen
erforderliga eller 125° à 140° C.

De för het luft konstruerade vulkaniseringsapparaterna utgöras
vanligen af två koncentriska cylindrar, som kunna hermetiskt tillslutas i
båda ändar. Uti den inre cylindern införas de med svafvel impregnerade
föremålen och i manteln mellan de båda cylindrarna införes ånga af
högt tryck, hvarvid luften i den inre cylindern upphettas till den
åstundade temperaturen. Äfven nyttjas, ehuru mera sällan specielt
konstruerade kölnor, hvari föremålen insättas, hvarefter het luft får
genomstryka apparaten. Vulkanisering med het luft användes för
fotbeklädnadsartiklar af kautschuk äfvensom vissa väfnader ete.

Hård kautschuk erhålles, om en blandning af kautschuk med 30 a
50 proc. svafvel upphettas med ånga under 5 à 10 timmar, eller om
kautschuk behandlas uti ett svafvelbad af 130° a 150° temperatur under
samma tid, eller om den placeras flere timmar i en blandning af
klor-svafvel och klorsvaflas. Af dessa tre metoder är den förstnämda den
allmännast använda. Denna »hårda kautschuk» har konsistens af horn,,
elfenben eller sköldpadd och antager lätt vacker polityr. Är den svart
till färgen går den i handeln under namn af ebonit; röda och
marmo-rerade slag benämnas vulkanit etc. Den har en mångsidig användning
till imitationer, äfvensom på grund af sin stora elektriska
isoleringsförmåga och egenskap att väl motstå inverkan af syror.

En af kautschukens vigtigare användningar är till s. k.
kautschukremmar, hvilka dock i sjelfva verket utgöras af flere lager stark
bomullsväfnad, sammanhållna och täckta med lager af starkt adhererande
kautschuk. Vulkaniseringen af desamma sker numera i
vulkaniserings-pressar (hydrauliska), som gifva bättre resultat än de förut allmänt
använda vulkaniseringsapparaterna för ånga, uti hvilka ånga inträngde i
de mellan bomullsväfnaderna befintliga kautschuklagren och minskade
dessas adhererande förmåga. Då det onekligen är af stort intresse att
jemföra kautschuk- och läderremmars egenskaper, återgifva vi här i
tabellarisk sammanställning några resultat, hvartill L. Ogier kommit vid
en omfattande undersökningsserie i detta hänseende.

Se tabellen å nästa sida!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:05:49 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1890/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free