- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / II. årg. /
109

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

om blandningen håller svafvel, vulkaniseras med het luft eller ånga, i
motsatt fall enligt Parkes förfarande (hvarvid 96 volymdelar kolsvafla
på 4 klorsvafvel är en mycket vanlig blandning).

Om kautschukens användning för telegrafkablar, skola vi tala i
samband med guttaperkakablarna.

Guttaperka och föremål deraf voro utstälda i Paris sida vid sida
med kautschukalstren i klasserna 39 och 45 och till större delen af
samma fabrikanter

Liksom kautschuk förekommer guttaperka i saften af åtskilliga
trädslag. Dessa tillhöra naturliga familjen Sapotacée och förekomma på
Java, Sumatra, Borneo, Singapore etc. och i allmänhet i hela den
malajiska archipelagen på ett bälte mellan 3° nordlig och 3° sydlig latitud.
På Borneo, som lemnar de bästa qvaliteterna, erhålles saften ur Dichopsis
gutta, ett stort träd, som ofta når en höjd af 30 a 40 meter;
produktionen från ett af dessa träd varierar från 10 à 15 ända till 45 kg.
Den af detta träd vunna guttaperkan är af god qvalitet och till färgen
något rödaktig, men utblandas ofta af infödingarna med underlägsna, af
andra dichopsis-arter erhållna preparat.

Som guttaperka plägar stundom anses en ur i Guyana
förekommande sapotacéer vunnen växtsaftsprodukt, i handeln kallad balata.
Andra anse balata som ett sjelfständigt, i egenskaper mellan kautschuk
och guttaperka stående preparat.

Tyvärr bedrifves ännu större delen af guttaperkasaftens
tillgodogörande på det gamla barbariska sättet att fälla träden och aftappa dem
all saft, under det den mera rationela metoden att aftappa saften
utan att fälla träden, trots åtskilliga myndigheters ansträngningar, föga
praktiseras. Det beräknas att ända till 95 proc. af all i handeln bragt
guttaperka erhålles på det förstnämda sättet.

Den guttaperkaförande växtsaften är, då den utrinner ur trädet,
mjölklikt hvit, men blir i luften snart brun och koagulerar vida lättare
än kautschuken. Den koagulerade guttaperkan kokas ungefär en half
timma i vatten och hopkramas sedan till större block, då den härvid
gifna formen äfven efter afsvalnandet bibehålles.

Det första europeiska land, dit guttaperka infördes, var England,
dit den kom år 1842, och ännu i dag går den ojemförligt största
qvan-titeten guttaperka till den engelska marknaden (London) tack vare detta
lands talrika ångbåtsförbindelser med produktionsländerna. Sålunda
utgjorde år 1884, då totala exporten från produktionsorterna utgjorde
3,148,491 kg., importen till England ej mindre än 2,929,700 kg. eller
92 proc. af det hela.

Prisen på guttaperka äro ganska varierande. Sålunda noterades
bästa qvalitet pr kg.:

November 1888....................... 11 francs 00 cent.

Januari 1889 ........................... 9 » 50 »

Maj 1889................................ 10 » 00 »

"Juli 1889 ................................. 13 » 00 »>

Öfriga qvaliteter äro ansenligt billigare. Sålunda kostade i Juli
1889 guttaperka af god qvalitet 8 a 9 francs pr kg., vanlig hvit 7, och
underhaltig qvalitet blott 2 francs 50 centimes ja ännu mindre.
Namnen på de olika slagen tagas från ursprungsorten. Såväl engelsmän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:05:49 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1890/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free