- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / II. årg. /
124

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

halt, hvari denna form till och med öfverträffar den med rätta värderade
alsikeklöfvern.

Af Jueernslägtet, Medicago L., hafva fyra arter blifvit pröfvade,
hvilka gåfvo följande värden i råprotein och dess konstituenter:

Tab. 4.

Amido- v , ., o Assimilerbar

-.r t T 7 t Agghvite- oumma

Medicago L., lucern sub- ?.& , ._____________________

b , ämnen raprotem

stanser ägghvita råprotein

M. falcata L., gul lucern............... 6,35 12,96 19,31 11,69 18,04

M. lupulina L., humlelucern ......... 5,50 13,65 19,15 12,32 17,82

M. sativa L., blå lucern ............... 3,65 11,56 15,21 10,74 14,39

M. silvestris L., sandlucern............ 4,69 9,08 13,77 j 7,64 12,33

De funna talen synas ådagalägga, att af lucernarterna M. falcata
och lupulina komma de basta vickerarterna mycket nära i fodervärde,
medan de båda andra, M. sativa och silvestris, stå betydligt tillbaka för
dem och äro mera jemngoda med klöfverarterna. Den först nämnda
eller gula lucernen, som på grund häraf skulle förtjena upptagas i
kultur, förordades dertill redan af Linné, men lärer enligt en uppgift af
Arrhenius ega så »hårda och träiga stjelkar» att den är föga begärlig för
boskapen, som endast vill förtära växten i späd form. Det af mig
undersökta profvet härstammade från Gotland och växte der med fina,
mjuka stjelkar i ytterst grund sandjord på hällmarken. Humlelucernen
visar en lika fördelaktig sammansättning som den förra arten och torde
förtjena att odlas såsom betes- och bottengräs å vallar, så mycket hellre
som den grenar sig, kryper utefter och täcker marken. Sandlucernen
togs från samma växtlokal som profvet af M. falcata, men visar sig till
fodervärde underlägsen de andra lucernarterna; dess halt af
assimiler-bart qväfve är nämligen knappt jemförbar med rödklöfverns. Något
bättre ställer sig den blå lucernen, som härutinnan går upp emot
alsike-och skogsklöfver.

Bland kloärterna Astragaius L., har jag haft tillfälle pröfva 3
arter, som gåfvo följande värden:

Talb. 5.

| j " I

Amido- , ., I « , Assimilerbar

T , . .. A , Agghvite- Summa

Astragaius L, Moarta sub- ^^ rSprotein–––––––––––––

stanser ägghvita råprotein

A. alpinus L., fjälMoärta.............. 6,41 16,89 23,3o 15,86 22,7 7

A. glycyphyllus L......................... 4,94 12,61 17,55 10,61 15,55

A. cicer......................,............. 4,20 10,73 14,93 | 9,75 13,95

Det stadgade rykte, som fjällkloärtan åtnjuter såsom en högst
framstående beståndsdel i de berömda norrländska fjällbetena, har icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:05:49 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1890/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free