Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
De silfverhaltiga affallslösningarna samlas och försättas med
saltsyra i öfverskott. Det sålunda erhållna klorsilfret bytes helst ut mot
silfvernitrat. Äfven det pulverformiga silfver, som faller ut ur
reduktionslösningen vid beredningen, och som stannar på filtrum tillvaratages.
• Man ser noga till, att det destillerade vatten, som begagnas till
lösningerna, äfvensom öfriga kemikalier äro absolut klorfria. En aldrig
så liten halt af klor i försilfringsvätskan gör silfverhinnan beslöjad.
Seignettesaltet bör äfven vara fritt från lerjordssalter.
Ammoniumnitrat.
Detta ämne, som har en sådan betydlig användning vid
fabrikationen af sprängämnen, tillverkas väl ännu, trots motsägande
uppgifter i läroböckerna, så godt som uteslutande genom mättning af
salpetersyra med ammoniak. Visserligen hafva patent uttagits såväl här
i landet som i utlandet på andra billigare metoder, men ännu har man
ej haft någon erfarenhet af dessas användbarhet. Sålunda har Carex
föreslagit att omsätta det i handeln vanligast förekommande
ammonium-saltet, ammoniumsulfat, med bariumnitrat, som lätt och billigt kan
framställas ur natronsalpeter. Tidare hafva Wahlenberg i Sverige och
ungefär samtidigt C. Roth i Tyskland erhållit patent på att framställa
ammoniumnitrat genom omsättning mellan ammoniumsulfat och
natronsalpeter vid närvaro af alkohol, som lätt löser ammoniumnitrat, men
deremot svårt natronsalpeter och endast högst obetydligt
ammoniumsulfat och natriumsulfat, hvilket sistnämnda måste uppstå vid den dubbla
dekompositionen. En väsentlig svårighet vid denna metod är, att det
salt man vill framställa, blir, såsom varande det lättlösligaste, förorenadt
af främmande ämnen, salter, färgämnen o. dyl. från hvilka det ej lätt
låter skilja sig. Detta är förmodligen anledningen till att C. Roth sökt
ett nytt patent (D. R. P. n:r 53,364) på att framställa saltet ifråga
genom smältning under omkring en timmas tid af en blandning af
ammoniumsulfat och salpeter i eqivalenta mängder vid en temperatur
af lämpligast 160—200°, och skiljande genom afsugning eller
centrifugering af det smälta ammoniumnitratet från det i fast form vid
pann-botten afskilda alkalisulfatet. Metoden är ganska originell; huruvida
den kan finna någon användning beror väl på, huru pass fullständigt
omsättningen sker. Efter den erfarenhet, jag har om de salter, som
här komma i fråga, ställer jag mig något skeptisk gent emot förslaget,
och anser jag mig så mycket mera berättigad dertill, som det utan
tvifvel måste blifva rätt svårt att vid framställningen ej öfverskrida den
temperatur, vid hvilken ammoniumnitratet sönderdelas. Yanligen
uppgifves denna ligga t. o. m. under 200°.
K. E. P.
Stockholm, K. L. Beelcman, 1891.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
