Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
huruvida olikheten berott på en olikhet i de undersökta konjakssorternas
beredning, ålder och härkomst eller på de använda metoderna.
Emedan en dylik undersökning på en tillräcklig mängd verkligt drufbränvin
är ett dyrbart företag och ej ofta kan komma i fråga, är det så mycket
mer att beklaga, det resultaten af de nämnda undersökningarne ej
kunna jemföras; sådane de nu föreligga, bidraga de ej nämnvärdt att
utreda frågan om konjakens sammansättning.
Den franska konjaken framställes i allmänhet med mycket enkla
-destillationsapparater, och dess styrka torde i allmänhet vexla mellan
50 och 60 vol.-proc. alkohol. Härvid måste man dock komma ihåg, att
de franska exportörerna bero af sina kunders fordringar; det förekommer
nemligen ofta åtminstone i Sverige, att den direkt importerade konjaken
ej användes i oblandadt tillstånd utan af billighetsskäl utspädes med
rent bränvin, hvarvid det för importören naturligen är af vigt att få så
stark konjak som möjligt, och det är ej osannolikt att exportören genom
tillsats af sprit, åtminstone inom vissa gränser, går en sådan önskan
till mötes. Å andra sidan har deremot den svenska konjakdrickande
allmänheten ingen smak för stark konjak; en sådan af 55 proc.
förefaller redan alltför »rafflande»; konjakshandlanden blir derför tvungen
att göra varan mera »mild» och smaklig genom utspädning. I
Allmänhet torde den till Sverige importerade konjaken ej visa öfver 55
proc. alkoholstyrka. För konsumtionen åter lämpar sig bäst en styrka
af 47—50 proc. Detta förhållande torde till någon del kunna förklara
de olika uppgifterna om konjakens alkoholhalt.
Uppgiften om konjakens beståndsdelar förutom de nyss anförda
förekomma endast sparsamt, beroende på svårigheten att erhålla
verkligt äkta undersökningsmateriel. Röse, som pröfvat flere sorter på
iinkelolja, fann, att en var alldeles fri derifrån, andra höllo spår deraf,
och maximum utgjorde endast 0,07 vol.-proc.; äfven i Gesundheitsamt i
Berlin har man gjort samma erfarenhet; andra hafva funnit en hög
finkelhalt; när- eller frånvaron af finkelolja karakteriserar således icke
€n konjak som äkta.
Man har äfven fästat sig vid extrakthalten. Såsom destillat skulle
konjak icke lemna någon återstod vid afdunstning, och detta är äfven
fallet med nyss beredd vara, hvilken är alldeles vattenklar, men vid
längre lagring i ekkärl, utdrager konjaken en viss mängd extraktämnen
ur kärlen, hvarför gammal konjak får gul färg. Hos façonnerad konjak
eftergöres denna färg vanligen genom en tillsats af kulör. Äkta konjak
borde således lemna en jemförelsevis obetydlig återstod af extraktämnen,
som ej innehölle något socker, men det har emellertid visat sig, att
äfven fina och verkligt äkta konjaksorter ofta lemna en återstod af ända
till 1 proc, hufvudsakligen bestående af brändt socker. Extrakthalten
och extraktets beskaffenhet kan derför ej tjena till rättesnöre vid
konjakens bedömande.
Hvad reaktionen beträffar, hafva några analytici ansett en neutral,
andra en sur reaktion känneteckna äkta konjak.
Öfverhufvud kan man säga, att hvarje synpunkt, som hittills
framhållits för konjakens bedömande, visat sig ohållbar, då det gäller att
skilja äkta konjak från façonnerad, och sannolikt torde man icke ens i
framtiden kunna vänta en för sådant behof tillförlitlig metod, dels emedan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
