Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
i allmänhet förr skrifvit [2 Na2 Al2 Si2 08 + Na Cl], men utom det att en
molekylarförening mellan ett silikat och klornatrium just icke är vidare
sannolik, så motsvarar f. ö. denna formel icke de bättre analyserna;
denna formel fordrar endast 5,65 % Cl, under det dessa gifva mera —■
upp till 7,33. Den sodalitformel, som vi föreslagit, har deremot
följande utseende:
Na4(ClAl)Al2(Si04)3.
Denna fordrar visserligen 7,31 % Cl och så högt gå endast ett fåtal af
analyserna, men det är ju mycket sannolikt att det för bildande af
basiska salter ytterst benägna Al under inflytande af det vatten, som
ju i naturen ofta, för att icke säga alltid, står i beröring med mineralen,
skall släppa en del af sin klor. — Dessutom erbjuder denna formel en
påfallande analogi med formeln hos granaterna, hvilka kristallografiskt
stå sodalitgruppen mycket nära. På grund af dessa och flere skäl anse
vi denna formel representera sodalitens sannolika konstitution, för så
vidt som denna kan åskådliggöras genom en formel med utsträckning
endast i två dimensioner.
Sodalitens närmaste slägting är hauynen, som i stället för klor
håller svafvelsyra. Dennas formel har man förut skrifvit [2 Na2 Al2 Si2
08 + Na2 S 04], men dels efter pröfning af de bättre äldre analyserna,
dels efter utförande af nya, hafva vi kommit till det resultat, att dess
sannolika konstitution är
Na4(NaS04Al)Al2(Si04)3
hvilken formel, tydligt visar, att den nära kristallografiska slägtskapen
mellan sodalit och nauyn motsvaras af en lika nära kemisk. Det må
såsom ytterligare stöd härför omnämnas, att de flesta hauyner föra små
mängder klor, uppenbarligen härrörande från isomorft inblandade
sodalit-molekyler.
Hit hade vi kommit utan att egentligen hafva tänkt på lasuriten.
Den omständigheten, att vissa hauyner föra små mängder svafvel såsom
sulfid, ledde oss dock in på att äfven undersöka lasurstenens blåa
mineral — den naturliga ultramarinen. Denna har icke varit analyserad
på 30 år, och sedan den tiden har man i mineralogien fått nya, vigtiga
hjelpmedel för undersökningen, dels de mikroskopiska
undersökningsmetoderna, dels sättet att med tillhjelp af tunga vätskor skilja mineral
af olika specifik vigt. Förr i verlden nöjde man sig vid valet af
analysmaterial om profvet för det obeväpnade ögat såg något så när friskt
och homogent ut, men just beträffande lasurstenen hafva våra
mikroskopiska undersökningar visat, att de med förkärlek analyserade
variete-terna endast utmärka sig genom en hög grad af finkornighet, hvarigenom
bergarten får ett homogent utseende och en jemn blå färg, oaktadt den
ingående lasuriten endast utgör V3 eller y4 af det hela. Men äfven de
något grofkornigare varieteterna äro dock så finkorniga att det skulle varit
en omöjlighet att plocka rent material för hand. Här måste derför
bergarten krossas, slammas och det grofva pulvret behandlas med en
lösning af kaliumkvicksilfverjodid, som genom förtunning bragts derhän,
att de tyngre föroreningarna sjönko till botten, under det endast den
rena lasuriten (sp. v. omkr. 2,45) flöt. Denna operation var i föreliggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
