Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
herade förening kunna tjena som beta för vissa färger. Ett exempel
härpå torde den redan omnämnda oxycellulosan vara, som just
framhålles som det mest slående bevis för den kemiska teorien. Genom
inverkan af chlor etc. undergår cellulosa en kemisk förändring och
bildar s. k. oxycellulosa. Nu har det visat sig, att denna förmår binda
ett stort antal färgämnen, som vanlig cellulosa icke förmådde fixera,
alltså den förhåller sig såsom betad bomull. Jag vill här åter göra en
fråga och besvara densamma från min synpunkt sedt. Hvarför
användes ej en så billig och enkel metod att beta bomull i praktiken, och
så mycket mer som en stor del bomullsgarn och tyg före färgningen
måste blekas, hvarvid en dylik öfverföring till oxycellulosa vore ytterst
lätt att åstadkomma? Jo, emedan man helt visst funnit, att i samma
mån bomullen öfverföres till oxycellulosa, den förlorar i styrka och
sammanhållning, och detta torde väl vara grunden till att
bomullsfärgaren söker vid blekningsprocessen, då sådan bildning lätt kan inträffa,
på allt sätt undvika densamma och föredrager att beta sin bomull efteråt
med tannin och kräkvinsten.
Kneclit har funnit, att vid färgning af ylle i vissa fall bildas
lanugininsyra, som medverkar vid färgningen, och anser på den grund en
del substantiva färgämnen vara i sjelfva verket adjektiva, i det denna
lanugininsyra spelar rollen af en beta. Detta strider nu alls icke mot
min uppfattning, såvida icke kan bevisas, att denna lanugininsyra
antingen kemiskt binder sig vid ännu icke angripen keratin, eller ock att
densamma såsom öfverförd till lanugininsyra ännu bibehåller samma
konsistens som förut, d. v. s. bidrager till att karakterisera tråden såsom
sådan. Men dessa bevis felas fullständigt.
Emellertid kan icke nekas, att vid just nyssnämnda fall den kemiska
teorien kan hafva ett visst berättigande, men man får icke förbise, att
dessa fall, då under färgningsprocessen en kemisk inverkan på
textilämnet eger rum, äro försvinnande få, alltså ingalunda kunna uppställas
såsom allmän regel, och framför allt att det i intet fall är påvisadt, att
denna kemiska inverkan är en nödvändig förutsättning ens för
ifrågavarande färgning.
De för ett par år sedan funna benzidinfärgerna, hvilka äro
substantiva färger för bomull och samtidigt tjena som betmedel för vissa
andra färgämnen, hafva ock uppstälts såsom bevis för den kemiska
teorien. Det redan förut anförda torde göra ett bemötande häraf
öfverflödigt. Deremot vill jag fästa uppmärksamheten vid de färgmetoder,
som användas just för dessa benzidinfärger. Till det vattenbad, hvari
de lösts, sättas nämligen alldeles neutrala salter, koksalt, glaubersalt
m. fl., hvilka man svårligen skulle kunna tillskrifva någon som helst
kemisk inverkan vare sig å färgämnet eller å cellulosan, och dock öka
eller till och med betinga de den senares förmåga att upptaga det förra.
Från den kemiska teoriens sida torde svaret vara svårt att finna; enligt
här uppstälda hypotes lyder det: Dessa salter utöfva ingen kemisk
inverkan, men, derigenom att de hållas i lösning d. v. s. attraheras af
vattenmolekylerna, är dessas attraktionskraft redan delvis tagen i
anspråk, till följd hvaraf de lättare och fullständigare afgifva färgämnet.
Nu är att märka, att såväl det senares som de tillsatta salternas
kohesion samverka emot vattnets attraktion, alltså utgöra en motbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
