Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
deremot på en superoxid såsom närmaste anledningen till densamma.
Den rest, som blef qvar efter eterns afdestillering, gaf nämligen stark
reaktion med jodkalium-stärkelse och oxiderade ögonblickligen en
blandning af ferrosulfat och kalkmjölk. En vattenlösning af återstoden gaf
med silfveroxid syrgas i riklig mängd, och vid skakning med kromsyra
och eter framträdde tydligt den karakteristiska reaktionen på
vätesuperoxid, i det etern blef intensivt blåfärgad. Således är det mycket lätt
att pröfva etern på den ifrågavarande farliga blandningen, som enligt
hvad prof. Cleve tillägger lätt kan bortskaffas med reduktionsmedel eller
helt enkelt genom skakning med kaliumhydrat i fast form.
Angående orsaken till de explosioner, som enligt hvad som i det
föregående anförts stundom inträffat vid handhavandet af
afdunstnings-återstoderna efter eter, så hänvisa alla de undersökningar, som
verkligen blifvit gjorda å dylika rester, med stor bestämdhet på närvaron
af en syrorik, starkt oxiderande förening af explosiv natur. Att en
syrerik förening under vissa omständigheter lätt uppstår vid inverkan
af syre på eter har länge varit bekant, ehuru visserligen åsigterna
rörande föreningens natur samt vilkoren för dess bildning ännu äro
något delade.
Schönbein (J. pr. Chem. 52,i35; 98,257) synes hafva varit den förste,
som iakttog att eter (såväl fuktig som torr), hvilken varit utsatt för
inverkan af ljus och luft, innehöll ett starkt oxiderande ämne, som han
anser vara vätesuperoxid. Han har utfört åtskilliga, efter hvad det vill
synas tillfredsställande försök rörande de omständigheter, under hvilka
sagde förening uppstår. Så t. ex. visade han, att i 100 g. ren, torr
eter, som i en med syrgas fyld, hvit glasflaska om c:a 2 1. rymd utsatts
för inverkan af direkt solljus, efter 14 dagar märkbara spår
vätesuperoxid kunde påvisas. Yid kraftig omskakning af eter mod syrgas eller
t. o. m. luft vid fullt solsken kunde redan efter en half timmes tydlig
reaktion med jodkalium erhållas, och under liknande förhållanden kunde
efter en dags förlopp reaktion fås med kromsyra.
Samma faktum har sedan af andra, äldre forskare blifvit
konstateradt, ehuru visserligen i nyaste tid mot beviskraften hos dessa tidigare
försök invändningar blifvit framstälda, väsentligen grundade derpå, att
den eter, som vid försöken blifvit begagnad, ej bevisats vara absolut ren.
Om man i stället för vanlig syrgas använder ozon, kan man med
eter utan svårighet erhålla en större qvantitet af en liknande syrerik
förening. Det hade varit länge kändt, att ozon med tillhjelp af eter
kunde öfverföras i vätesuperoxid, då Berthelat (Comp. r. 86,76; 92,895) tog
sig för att närmare undersöka denna omvandlingsprocess. Han fann
att absolut vattenfri eter långsamt absorberar ozon ur torr, ozonifierad luft.
Efter eterns afdunstning återstår en tjock, sirapsliknande vätska, som
låter blanda sig med vatten, ej kristalliseras ens vid — 40°, vid
upphettning delvis destillerar, men derpå plötsligt exploderar med stor
häftighet. Denna vätska är hvad Berthelot kallar etylsuperoxid, förorenad
af små mängder aldehyd, ättiketer och ättiksyra (2—3 proc). Af vatten
sönderdelas den i alkohol och vätesuperoxid enligt reaktionen
(C2 H5)4 03 + 3 H2 O = 4 C4 H5 O H + H2 02.
Senare (Comp. r. 108,543) har Berthelot visat, att samma förening,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
