Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
ursäkta mig, om jag framställer den förmodan, att Dalicans metod icke längre
användes i Paris utan numera blifvit kasserad derstädes, liksom jag nedan
skall visa att den blifvit i Tyskland.
Att oleomargarinen förtullas som ister söker ing. L. i punkt 8 att
visa, men så är icke fallet, utan måste det hänföras till tulltaxerubriken
konstgjordt smör, och ett förvexlande af de båda ifrågavarande rubrikerna
skulle med säkerhet medföra obehag och förvecklingar. Att det vid
fastställandet af en gräns mellan oleomargarin och talg är af största vigt, att
ett tillräckligt antal undersökningar af en oomtvistligt oblandad talg skola
föreligga, synes mig så klart, att jag icke anser mig behöfva ingå i en
diskussion öfver denna sak, utan öfverlemnar åt läsaren att afgöra, om de
fyra med säkerhet rena profven, som ing. L. undersökt ens närmelsevis
anses tillräckliga,
Vi komma nu till frågan, hvar gränsen mellan oleomargarin och talg
skall uppdragas, och har jag då föreslagit, att denna skall läggas 2° C.
under talgens lägsta smältpunkt, emedan enligt min och väl äfven enligt ing.
L:s åsigt ^’) det icke lönar sig att fabricera en oleomargarin, som icke har
minst 2° C. lägre smältpunkt än råa talgen. Genom att draga gränsen här
vinner man större säkerhet vid särskiljandet af talg från oleomargarin,
under det att man alldeles säkert riskerar att förblanda dem, om man skulle
följa ing. L:s råd och lägga gränsen just vid den punkt, der ett fåtal prof
visat, att lägsta stelnings- eller smältpunkten för talg är belägen.
Slutligen tillåter jag mig påpeka, att ännu qvarstår den anmärkning
oförminskad, som jag framställt mot det oriktiga tillvägagående, som ing. L.
gör sig skyldig till, då han påstår, att den af honom rekommenderade
Dalicans metod är bättre än den af mig använda Bouis, utan att han granskat
en enda detalj utaf de ovanligt talrika, hvaraf metoden är sammansatt.
Visserligen har ing. L. gjort ett försök till granskning, men detta är så
svagt, att knappast en enda detalj blifvit grundligt behandlad. Om metoden
verkligen blifvit granskad, som ing. L. säger, så hade väl rätta
tillvägagåendet varit att anföra källan, der granskningen är beskrifven och de
dervid vunna resultaten. Att en detalj af Dalicans metod, stelningsdetaljen,
verkligen blifvit granskad, derom är jag i tillfälle att underrätta ing. L.,
och finnes arbetet beskrifvet i Mith. Königl. Techn. Yersuchsanstalten **).
Yid denna undersökning har det visat sig att stelningsdetaljens origtiga
utförande medför ett fel af öfver en half grad C, och var det hågkomsten
af att metoden blifvit delvis granskad och befunnen felaktig, samt att den
dessutom icke blifvit antagen i Preussen, som gjorde att jag genast på
Kemistsamfundets sammanträde fann mig föranlåten att affordra ing. L. en
utredning.
I många fler punkter skulle jag kunna gendrifva ing. L., men jag vill
icke längre trötta läsaren, då jag genom det redan anförda anser mig hafva
visat, att min anmärkning mot ing. L:s tillvägagående varit befogad, och att
den af ing. L. gjorda granskningen af Bouis metod varit brådstörtad och
otillförlitlig.
*) Se denna Tidskrift, haft. 4 o. 5, sid. 87.
**) Berlin 1889, haft. 1, sid. 27. 1890, haft. 3, sid. 153.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
