Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Utom dessa äro flera elektrolytiska metoder föreslagna.
Endast Solvays, Pechineys och de elektrolytiska är det, som
egentligen hota Leblanc-fabrikerna, ty enligt de andra måste man i alla fall
framställa saltsyra och följaktligen också sulfat, hvilket senare återigen
i allmänhet måste förarbetas till soda för att kunna afsättas. Pechiney
använder sin metod för att framställa kaliumklorat, och äfven Deacon’s
användes på flera ställen för detta ändamål. Att af den med luft
mycket utspädda kloren framställa handelsduglig klorkalk har nog sina
svårigheter, men Deacon’s metod har otvifvelaktigt på sista tiden gjort
framsteg, hvilket synes deraf, att en fabrik i södra Tyskland, som länge
framställt klor och klorkalk på detta sätt, och antagligen dervid samlat
en hel del erfarenhet, för ett par år sedan inköpt en äldre
Leblanc-soda- och klorkalk-fabrik, som arbetat med förlust, och der infört
metoden. Man lär emellertid vara tvungen att leda de ur klorkamrarne
utträdande gaserna genom kalkmjölk, och får härigenom en hel mängd
flytande klorkalk, af hvilken endast en obetydlig del kan afsättas såsom
sådan. Större delen måste, om det icke anses lönande att förarbeta
den till kaliumklorat, kloroform eller andra klorpreparater, sönderdelas
med flytande saltsyra, och den utvecklade kloren användas att öka
styrkan af klorkalken, som med den utspädda knappast kan fås öfver
105° (= 33 proc. Cl). Härmed är det då naturligtvis också slut med
det teoretiska utbytet, och man får liksom vid brunstensregenerationen
värdelöst klorkalcium.
Med hvilka svårigheter det är förenadt att få dugliga apparater för
upphettning till så hög temperatur, som flera af dessa förfaranden fordra,
synes bäst af den mängd patenter och tilläggspatenter som Solvay,
Pechiney och "Weldon uttagit på apparater för sina metoder.
Ingen af dessa herrar har heller så skrämt Leblancsoda-fabrikanterna
som Hermite med sin elektrolytiska blekningsmetod (D. R. P. 30790,
32103, 34549 och 39390) som "hotade att göra all klorkalk öfverflödig.
Detta bleksätt har dock, efter att hafva blifvit i stort försökt inom de olika
textilbrancherna icke motsvarat förväntningarne. För tillfället göres
propaganda för ett elektrolytiskt blekningsförslag af Kellner (patenteradt i
Sverige 1891 under N:o 3112), hvilket heller icke i den form patentet
angifver har större utsigt till framgång.
Vid Stassfurt har man försökt framställa klorkalk efter Pechiney’s
metod men utan tillfredsställande resultat.
Solvay’s metod, som uppkom för att tillgodogöra affallet (klorkalcium)
vid ammoniaksoda-fabrikerna, visade sig snart fordra en allt för hög
temperatur, och det har derför blifvit föreslaget att afdrifva ammoniaken
med magnesia i stället för med kalk för att sedan vinna kloren efter
Pechiney’s metod, men äfven detta förslag synes icke vunnit framgång.
Elektrolytiska metoder för framställning af klor, vanligtvis
samtidigt med kaustikt alkali, ha i mängd redan för flere år sedan blifvit
föreslagna och patenterade. Om en enda af dessa läte utföra sig så lätt
som uppfinnaren föreställt sig, så skulle för längesedan både
Leblanc-och ammoniaksoda-fabrikerna nödgats stoppa,
Men det finnes personer, som på detta område arbeta icke allenast
vid skrifbordet, utan som ha både kraft och kapital till förfogande att
i stort utföra arbetet, så att äfven om icke alla svårigheter på en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
